Dag 2 av 15
Publicerat den
Det tog emot idag ska jag erkänna. Den här dagen har verkligen inte stått på min sida.
Vi tar det från början:
Imorse råkade jag dra ut hela fryslådan så allt föll i golvet. När jag skulle fylla på oboypaketet från påsen så häller jag ut hälften på köksbordet. Dagen i skolan har varit en riktigt pain in my ass. Kl 16 stod jag utanför ytterdörren och kände hur skönt det skulle bli att äntligen komma hem och slänga sig i soffan och kolla på en film, ja vad kunde gå fel nu? Jo att jag gräver i väskan och upptäcker att min hemnyckel ligger i en av mina jackor INNANFÖR dörren. Precis, jag glömde min nyckel imorse när jag gick utanför dörren för det var Mathias som låste så jag tänkte inte riktigt så långt. Har nog aldrig hänt förut tror jag...
Mormor var inte hemma, mamma var inte hemma. Min syster har precis flyttat till en lägenhet i närheten (dock på andra sidan världens största och jobbigaste kulle men ändå) men hon var säkert med mamma så hon är säkert inte hemma. Ja med min otur idag så hade ju inte det varit helt omöjligt. Men hör och häpna, första medgången idag. Hon var hemma! Räddaren i nöden!
Kl 18 var det inte helt lockande att dra på sig träningskläderna (som jag fick låna av Emelie eftersom jag inte kom åt mina egna) och gå ut och gå. Men min älskade mormor går inte på några ursäkter så jag mötte henne och vi gick lite mer än 2 km idag. Det räckte för mig idag. Bättre något än inget!
Jag är helt utmattad av alla motgångar idag så snart ska jag sova och hoppas innerligt på en bättre dag imorgon!
Dag 1 av 15
Publicerat den
Foto taget i väntan på mormor
Idag börjar jag med en utmaning: Jag ska promenera varje dag oavsett väder i 15 dagar.
Dag 1 blev det en varm 3,5 km kvällspromenad med en skvätt regn i slutet med mormor och hundarna.
Tycker att det är så mycket lättare att gå när man har en hund att hålla i också. Kanske skulle ta och skaffa en vovve? Barnvagn ska vara väldigt bra också, så bebis kanske? Ja gärna 😃
När dessa 15 dagar har gått så hoppas jag självklart på att jag fortsätter...och fortsätter... Och fortsätter... Tills det är en vana och det går av bara farten 😃
Anledningen till att jag börjar med just 15 dagar är för att jag har väldigt svårt att hålla fast vid en sån här sak när jag har för många dagar framför mig, så 15 dagar känns som en lagom början för mig.
I skolan
Publicerat den
Räknar prissättning, moms, marginaler och resultat.
Allt blir bara en enda röra i min snoriga hjärna. Huvudet spränger och jag fryser.
Nu vill jag hem.
Sjuk
Publicerat den
Har varit hemma sjuk i tre dagar nu. Jag har så ont i bröstkorgen och är så känslig för ansträngning, så fort jag rör mig så gör det ont. Har ont i magen så kan inte sova så mycket om nätterna, så jag är extremt trött och illamående.
Imorgon ska jag kanske försöka ta mig iväg till skolan för att komma ifatt med saker dem gjort dom här dagarna. Snart slutar jag ju och det ska bli så himla skönt, 23 dagar kvar om jag inte minns fel - varav 6 dagar är helg så 17 skoldagar kvar.
Tyvärr går det bara fööör sakta, 23 dagar är ju inte mycket egentligen men för mig känns det som är det är flera månader kvar tills jag går hem sista dagen. Den dagen känns alldeles för långt bort just nu... Men jag kan inte göra annat än att ta en dag i tagen, ta djupa andetag och tänka på att för varje dag som går så är det en dag närmare.
Dem här dagarna har jag tittat på film, sovit, tittat på film, lyssnat på Tvillingpodden (sjukt rolig, älskar det), bläddrat på we♥it och så kollat på mer film och tv-serie.
Igår kom jag ut en sväng och fick lite frisk luft också, åkte och handlade med mormor och lillebror. Min lillebror var förresten här och höll mig sällskap halva dagen också. Då blev det inte så ensamt :)
Mathias är ju iväg och jobbar varje vardag nuförtiden så det blir lite ensamt ibland för han kommer hem ca tre timmar senare än mig varje dag när jag är i skolan. Men jag är glad att han har ett jobb att gå till, tjänar pengar och vi kan leva, då är det värt det att vara lite ensam ibland.
Jag hoppas att jag får ett jobb snabbt efter att jag slutat skolan, det skulle vara så skönt att vi båda drar in fasta pengar varje månad och inte oroa sig för pengar hela tiden för det tar så otroligt mycket energi att alltid gå och tänka på det.
Nu började det spöregna ute också, rackarns vad tråkigt. Inte för att jag kommer så långt ifrån soffan, men det är så tråkigt att behöva se på spöregn som vi fått göra nu i snart en vecka i sträck... Och man blir så trött av massa regn och rusk, jag som redan är olidligt trött...
Glad midsommar
Publicerat den
Frustrerad
Publicerat den
Idag är det en sketen dag. Det ska gudarna veta.
Jag behöver lära mig att koppla bort, sortera bort det som tynger mig. Känner för att skrika, rakt ut. Men det är för lyhört här. Fan.
Bröllop
Publicerat den
Jag kunde bara inte låta bli att kolla på Carl Philips och Sofias bröllop. Så himla fint ❤️
Jag vill också gifta mig ❤️
Sommarmellanmål ☀️
Publicerat den
Hur gott är det inte med kall oboy en varm(!) sommardag ☀️
Sommar ☀️
Publicerat den
Det är så härligt väder idag, sommarvärmen är äntligen här ☀️
Idag har jag varit och klippt mig. Det hade blivit så långt nu så kände att det var dags igen 😃
Men innan det var jag på lillebrors skolavslutning. Han slutade 6an, han är så stor nu min lilla kille ❤️
Snart kommer Mathias hem och senare ikväll ska vi gå till Isak och hans pappa och grilla. Det ska bli så gott 😃
Just nu:
Publicerat den
Alltså nej. Det är inte okej!!
Publicerat den
ALLTSÅ! Ibland undrar jag om hela vårat lägenhetshus är en enda stor bostad? Är det alltså meningen att vi alla ska bo tillsammans? Missade vi den raden i kontraktet när vi skrev på? Tror knappast det, va..!
Men om ni kunde höra, då skulle ni minsann förstå vad jag menar.
Det är så fruktansvärt lyhört så ibland vet jag faktiskt inte vart jag ska ta vägen. Jag blir så irriterad på att hela tiden behöva ta del av andras privatliv, bokstavligen!!
Bara för att ta en bråkdel av allt: Det spelas musik i så pass hög volym så det lika gärna hade kunnat spelas inne i vår lägenhet och ändå hade det varit för högt! När grannen städar så låter det som att det är inne i vår lägenhet det städas. Det visas ingen respekt alls, det smälls i ytterdörrar otaliga gånger, varenda dag, det skriks i trappuppgången... Ja, och så vidare.
Visst, städa måste man ju och det gör även vi såklart. Men att smälla i dörrar, spela orimligt hög musik, ställa sig och skrika i trappuppgången... är väl ändå inte okej? Man måste ju ändå förstå att det bor fler personer här och visa respekt?
Man får väl inte ringa och klaga när det är mitt på dagen va? Någon som vet?
Att det ens är tillåtet att ha såhär lyhörda bostäder? Aldrig varit med om liknande.
SÅ, nu har jag fått gnälla lite så tack för mig.
9,3 på Richterskalan
Publicerat den
"Nyss antagen till UD:s diplomatprogram skickas Andreas Norman till Thailand, dagarna efter tsunamin i Indiska oceanen den 26 december 2004. Oförberedd hamnar han mitt i krishanteringen efter en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. Tio år efter flodvågen skriver han nu om sin om sina upplevelser, sin sorg och sin vrede.
9,3 på Richterskalan är en ögonvittnesskildring ur en ung UD-tjänstemans perspektiv – det kaotiska arbetet, hanteringen av döda och mötet med överlevande. En uppgörelse med hopplös byråkrati och ett utforskande av misslyckandets mekanik och en helvetesskildring, där Norman inte väjer för det mest fruktansvärda. Tio år efter katastrofen skriver han nu om sin maktlöshet och sin vrede."
... Så beskrivs boken "9,3 på Richterskalan" skriven av Andreas Norman, på Adlibris.
Jag har haft den här boken i ett fast grepp tills idag när jag läste ut den. Det är en väldigt gripande bok som jag tycker var svår att lägga ifrån sig. Ibland har jag läst tills orden flöt ihop och har då insett att det kanske är dags att vila från den en stund.
Jag är väldigt intresserad av och blir lätt uppslukad av böcker som handlar om just tsunamin som inträffade i Thailand år 2004. Jag har ju även läst Malin Sävstams böcker som också handlar om det.
Jag har en speciell "relation" till det just på grund av att min pappa befann sig i Thailand under den tiden och vi hörde inte ett ord från honom på väldigt länge efteråt. Självklart tror man ju det värsta och jag var förstörd. Försökte att få tag på honom men inget svar. En dag kom det ett mejl från honom att var okej och inte hade varit just där det hände. Vilken lättnad!
Jag tror att det är därför jag vill veta så mycket som möjligt, jag slukar alla böcker jag hittar (nästan) av människor som var där. Jag lider så med alla som var där, förlorat någon eller inte, ingen ska behöva vara med om den skräcken.
Den här boken kan jag verkligen rekommendera att djupdyka i. Han beskriver på ett så bra sätt, ibland väldigt detaljerat så var gärna inte så känslig, men riktigt bra skrivet.
Hemmadag
Publicerat den
Idag är jag hemma från skolan och pluggar. Lärarna skulle iväg på möte idag så jag fick en uppgift att göra hemma idag. Det har varit så himla skönt att fått vara hemma, och uppgiften som jag fick var svår men jag fick ihop något tillslut så från kl 12 har jag haft till att bara ta det lugnt. Mathias kommer hem tidigare idag också och det är också skönt.
Har haft storasyster här på besök så vi har suttit med varsin dator och pluggat. Nu har vi kollat på första avsnittet på säsong 6 av pretty little liars som kom ut idag, så himla spännande.
Vårruset i torsdags gick bra. Dom sista 2 km regnade det och mina glasögon immade igen så jag fick hålla dem i handen så det var ju mindre roligt, men jag kom runt på ca 45 minuter, otränad, så det är jag nöjd med. Nästa gång ska jag försöka se till att träna så jag kan få en ännu bättre tid.
Igår gick jag min sista dag på praktiken och det var så sorgligt att sluta tycker jag. Jag köpte en blomma och skrev ett kort till dom. Och så fick jag två böcker innan jag gick!
Nu kom Mathias hem så nu ska jag laga mat till oss.
