Jag önskar så att jag kunde slippa söndagsångest. Jag vill inte tycka det är jobbigt att en ny vecka börjar. Jag tokälskar helger och att vara ledig, men jag vill samtidigt inte att det ska vara jobbigt för mig när det är andra veckodagar. Just nu vill jag kräkas varje måndag - fredag. Jag vill inte känna så! 

Jag vill att alla mina dagar, oavsett vardag eller helg, ska kännas meningsfulla. Jag vill vara glad och må bra. 

 

Den här veckan får jag trösta mig med att det är kortvecka, måndag - torsdag. Och långhelg, fredag - måndag. Då känns det ju lite bättre, men så är det inte varje vecka. 

 

Jag vill alltid hjälpa folk som står mig nära så mycket jag bara kan, men det är inte alltid det tas som man vill. Då känner jag mig frustrerad, vill bara skrika ut. Samtidigt glömmer jag bort att jag också behöver hjälp, att jag behöver tänka på mig själv ibland. Men i vissa situationer kan jag inte bara tänka på mig själv när jag ser hur dom jag älskar skadas mitt framför ögonen på mig. Då måste jag räcka ut min hand och hoppas på att den greppas, men det gör den inte alltid. Vad ska jag göra då? Jag kan inte lägga det bakom mig för jag kan inte låta det vara och se personer skadas mer och mer. Samtidigt ska jag också hjälpa mig själv. 

Det är så mycket som ligger på mina axlar. 

 

Nu har snart den första veckan gått på utbildningen. En dag kvar, sedan är det äntligen helg. 

Jag är fortfarande lika nervös varje dag jag ska dit. Imorgon kommer jag vara ännu mer nervös för då är det lära-känna-dag, då vi alla ska lära känna varandra. Jag vill inte det, jag tycker inte om sådana "lekar", för jag får sådan flashback till nollningen i skolan. Jag har fått ett par positiva intryck men även negativa intryck av utbildningen. 

Jag vill så gärna gå färdigt den här utbildningen och vill så gärna att det ska fungera. Jag tror att det kommer fungera bra när vi haft individuellt samtal så jag kan berätta om mina behov för att klara studierna i den situationen jag är i. Jag har fått många sår efter gymnasiet som nog alltid kommer sitta kvar inom mig. Att sitta i en skolmiljö är för mig väldigt svårt och jag får kämpa med ångesten för att ta mig genom dagarna. När jag berättat att jag har det jobbigt och varför så hoppas jag att dem kommer förstå och ta hänsyn till det. 

Varje dag när jag åker dit så måste jag upprepa en tanke om och om igen, och det är "det kommer bli bättre, kanske imorgon, kanske nästa dag, det kommer bli bättre". Hittills har det fungerat hyfsat, men jag hoppas att jag kan få mitt individuella samtal innan min hjärna överlistar mina försök till positiva tankar. 

Snart är det helg, då ska jag andas. 

Det har jag inte haft på så länge, ångest har jag haft men inte just söndagsångest. Senast måste ha varit innan jag hoppade av gymnasiet och det var ju i juni förra året. Efter det har jag ju inte haft något på måndagar som gör att jag får ångest på söndagarna, som när jag skulle till skolan efter en helg. 

... Men igår var det som ett slag i magen, jag mådde så illa och gråten satt i halsen. Tror absolut att jag fick en släng av söndagsångest igen. Idag var jag ju tillbaka i "skolan", om man ska kalla det så. Skolbänken kan vi kalla det. 

Även att det är något som jag är van vid (tyvärr, att man ska behöva blir van vid något sådant) så blev det lite som nytt igen eftersom jag inte haft just söndagsångesten på ett tag. Det kom som en chock och blev panikartat. 

Jag vet hur dåligt jag mådde de senaste två åren på gymnasiet, så det blev lite samma känsla nu när jag ska börja studera igen. Jag har så svårt att vara i större grupp, eller en samling människor överhuvudtaget som jag inte känner. Jag spyr hellre än att prata inför människor och spy är något jag verkligen avskyr att göra och jag är väldigt rädd för att göra det, ändå skulle jag välja det framför att prata inför folk jag inte känner. Att dra uppmärksamheten till mig är bland det otäckaste och obehagligaste jag vet. Jag får sådan lust att bara stoppa fingrarna i halsen och slippa det, sjunka genom marken tills allt är över. 

Imorse kom jag fram en halvtimme innan jag började, så jag satte mig i sjukhusets entré och försökte slappna av en stund. Jag hade så fruktansvärt ont i magen, gråten satt i halsen, hjärtat slog otroligt snabbt och jag var tvungen att bara fokusera på min andning. 

 

Ja, ni ser att det verkligen satt sina spår i mig. Det tär i mig och det är fruktansvärt jobbigt. 

Allt gick bra, jag hittade rätt och jag klarade mig genom den timmen vi satt i klassrummet. Jag kommer få kämpa varje dag för att klara att komma dit och genom dagarna. Men även att jag känner mig så osäker i mig själv så känner jag ändå en liten tro på mig själv. Någonstans har jag bestämt mig för att jag ska klara det här. Jag vill det verkligen! Jag skulle verkligen bli så stolt över mig själv. 

Hoppas jag slipper söndagsångesten hädanefter, för den är en stor anledning till att jag skulle backa och det vill jag inte. 

Efteråt så gick (läs: halvsprang) jag till mammas jobb och pratade med henne ett tag. Kl 12 gick vi och lunchade ihop och det tyckte jag var mysigt. Thaibuffé, jättegott! 

Hennes lunch var slut kl 13 så jag satte mig i personalrummet och läste tidningar innan jag åkte tåget hem kl 14. 

Det var skönt att få prata och luncha med mamma, det hoppas jag blir fler gånger ♥ 

Ja, jag gav mig på det igen. Fast besluten om att jag skulle lyckas med en ny header, så gjorde jag ett till försök idag. Flera timmar har visserligen gått sedan jag började, men nu sitter den där den sitter och jag pustar ut. Jag har fått ändra storlek tusentals gånger för att den inte passat, jag har hunnit bli riktigt förbannad ett par gånger om men så plötsligt passade den som en smäck. Vilken lättnad! 

... Just det, mobilversionen ska ju ha en likadan header också. Den har ju en annan storlek så då var det bara att börja om att ändra storlek, ännu ett par tusentals gånger. Jag fick det faktiskt aldrig att passa i mobilversionen för hela texten JEZEBELWE kom inte med så jag bestämde mig för att jag flyttar in texten lite, så den ser inte riktigt likadan som på webbversionen, men ungefär. Det duger gått och väl. 

Jag blev faktiskt nöjd, men tanke på mitt dåliga tålamod. Klapp på axeln ;) 

På första bilden är det ju jag som jag ser ut nu. Andra bilden är ett par år men den är på mig och min älskade katt Elof eller Loffe som jag kallar honom ibland. Egentligen är han inte min, det är min brors och hans pappas, men jag älskar Loffe så mycket och jag kallar honom min också ♥ 

Och så den sista bilden tog jag förra sommaren bredvid Göta Kanal i Motala och jag tycker att den bilden är så fin! 

 

Nu ska vi snart laga mat och sedan hämta hundarna. Mormor och morfar och min moster med familj är iväg idag så vi ska ta en långpromenad med deras hundar i det fina vädret. 

När vi har jobb och fast ekonomi så vill jag med skaffa hund, det är så mycket lättare att komma ut och gå när man har en hund med sig och dom dessutom MÅSTE gå ut på promenader. Då har man liksom inget annat val än att gå ut, oavsett väder. Det är bra! 

 

Nu ska jag sätta fart med maten så hundarna slipper hålla sig så länge. 

Hejsvejs, 

Har suttit och pillat på en ny header ett tag nu men jag blev så irriterad att ingenting gick som jag ville så det slutade med att jag bara stängde ner hela programmet och den gamla headern får sitta där den sitter ett tag till. Jag tycker om min nuvarande header väldigt mycket så det gör ingenting egentligen, den nya hade sett ungefär likadan ut men med en ny bild på mig. Jag ser ju inte likadan ut som på bilden i min header, jag har ju både kort hår och glasögon nu, så jag tänkte att det kunde vara dags för en ny men det tyckte tydligen inte mitt program så nu sitter den gamla kvar som sagt. 

 

Något mer jag har gjort idag är en ny "avslutsbild" till inläggen jag skriver här. Jag brukar ju ha den här: 

Imorse satt jag med min iPad i flera timmar och läste bloggar. Under tiden vi har varit utan internet så har jag missat en himla massa blogginlägg på de bloggar jag följer. Över 900 olästa inlägg och det är ju ingenting man läser igenom på en kvart. Tillslut insåg jag att det hade gått väldigt många timmar och att det nog var dags att börja med lunchen. Då plötsligt var det strax under 400 olästa inlägg så jag lyckades plöja igenom ett stort antal. Annars när man sätter sig och läser ett par inlägg så bara fylls det ju på direkt igen och det tar aldrig någonsin slut, så det var ju rätt skönt att det minskade så pass mycket. Dock läser jag inte noggrant igenom alla inlägg, vissa börjar jag läsa men att just det inlägget inte intresserade mig så mycket så då bläddrar jag vidare. Men så finns det dem bloggar som jag alltid läser igenom inläggen, noggrant. Varenda bokstav.

 

Blondinbella,

Annica Englund,

Madeleine Ilmrud,

Therese Wickman,

Hannah Graaf,

Happy Ångest,

Herr och Fru Lagergren,

Jenny,

Jessica Lagergren,

Magdalena Graaf,

Marcelo Pena,

Natali,

Odd Spångberg, 

Oslofru, 

Träningsglädje, 

Thess och Thomas. 

Dessa uppräknade bloggar är mina favoritbloggar och dem har gett mig mycket skratt men även ett par tårar har fallit över mina kinder vissa gånger. Jag älskar att läsa dessa bloggar och det känns nästan som att besöka en vän när jag läser, för jag att följt de flesta väldigt länge och man har ändå fått en mer eller mindre inblick i deras liv. 

 

Imorgon ska jag nog fortsätta att läsa så att olästa inlägg-antalet minskar och så att jag sedan bara kan fokusera på nya inlägg som kommer upp! 

 

Idag har min dag i princip bara bestått av städning och matlagning. Jag har faktiskt inte suttit mer än 10 minuter på hela dagen. 

Vi hade nämligen bjudit hit min mormor, morfar, Kenneth och Isak på mat kl 18 idag. Ända sedan vi flyttade hit har jag och M pratat om att vi vill fixa i ordning något för dem eftersom dem var så himla hjälpsamma vid vår flytt. Mofar och Kenneth tog med sig ett släp och körde hela vägen till Göteborg för att flytta alla våra grejer och oss. Mormor och Isak stod redo i lägenheten när vi kom fram för att hjälpa till att bära upp. 

Så i veckan bestämde vi oss för att bjuda dem på mat idag och de blev så glada och var så tacksamma, precis som vi! 

 

Det vi bjöd på var helstekt fläskytterfilé, potatisgratäng och en egen sallad till. 

Receptet hittade jag på ica.se: 

 

• 2 fläskytterfiléer (2 st motsvarar ca 1 1/2 kg)
• 1 tsk pepparmix
• 1/2 dl sesamfrön
• 2 msk olja till stekning

Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv! På bara fyra dagar har jag gått nästan 2 mil. Bara idag 6,3 km. Det är verkligen ingenting som är likt mig och därför är jag så stolt. Förra veckan var jag ute och gick varje dag förutom tisdag och fredag. På tisdagen fyllde jag år och hade tusen andra grejer att göra så då hann jag inte och på fredagen var inne i stan hela dagen så då hann jag inte heller, däremot så knallade vi runt en massa inne i stan så jag fick ju ändå lite motion den dagen. Hittills denna vecka har jag gått varje dag! 

Är anmäld till vårruset i maj och karhu run i juli, ska bli roligt. Tills dess har jag ju tränat upp konditionen om jag fortsätter så här :) 

 

Jag har blivit väldigt intresserad av träning på sistone. Faktiskt så intresserad så jag har börjat fundera på att jag skulle vilja utbilda mig till personlig tränare, men jag läste precis om det och det är en del krav för att komma in, det är inte studiemedelberättigat och så ligger det långt bort vilket gör det jobbigt och svårt att pendla.