9,3 på Richterskalan
Publicerat den
"Nyss antagen till UD:s diplomatprogram skickas Andreas Norman till Thailand, dagarna efter tsunamin i Indiska oceanen den 26 december 2004. Oförberedd hamnar han mitt i krishanteringen efter en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. Tio år efter flodvågen skriver han nu om sin om sina upplevelser, sin sorg och sin vrede.
9,3 på Richterskalan är en ögonvittnesskildring ur en ung UD-tjänstemans perspektiv – det kaotiska arbetet, hanteringen av döda och mötet med överlevande. En uppgörelse med hopplös byråkrati och ett utforskande av misslyckandets mekanik och en helvetesskildring, där Norman inte väjer för det mest fruktansvärda. Tio år efter katastrofen skriver han nu om sin maktlöshet och sin vrede."
... Så beskrivs boken "9,3 på Richterskalan" skriven av Andreas Norman, på Adlibris.
Jag har haft den här boken i ett fast grepp tills idag när jag läste ut den. Det är en väldigt gripande bok som jag tycker var svår att lägga ifrån sig. Ibland har jag läst tills orden flöt ihop och har då insett att det kanske är dags att vila från den en stund.
Jag är väldigt intresserad av och blir lätt uppslukad av böcker som handlar om just tsunamin som inträffade i Thailand år 2004. Jag har ju även läst Malin Sävstams böcker som också handlar om det.
Jag har en speciell "relation" till det just på grund av att min pappa befann sig i Thailand under den tiden och vi hörde inte ett ord från honom på väldigt länge efteråt. Självklart tror man ju det värsta och jag var förstörd. Försökte att få tag på honom men inget svar. En dag kom det ett mejl från honom att var okej och inte hade varit just där det hände. Vilken lättnad!
Jag tror att det är därför jag vill veta så mycket som möjligt, jag slukar alla böcker jag hittar (nästan) av människor som var där. Jag lider så med alla som var där, förlorat någon eller inte, ingen ska behöva vara med om den skräcken.
Den här boken kan jag verkligen rekommendera att djupdyka i. Han beskriver på ett så bra sätt, ibland väldigt detaljerat så var gärna inte så känslig, men riktigt bra skrivet.
Tips om app. Och en massa böcker
Publicerat den
Har ni hört talas om appen HabitRPG? Det hade inte jag förrän igår när M hade sett den. Med den kan man skapa rutiner och vanor för sig själv. Exempelvis om man länge funderat på att komma igång med träningen så kan man skapa att man t.ex ska göra till en vana att gå en 30 minuters promenad varje dag. Man kan också bestämma sig för att ta trapporna varje gång istället för hissen. För varje dag man genomför det man ska så klickar man på (+) men om man däremot inte gör det man ska så måste man klicka på (-) i appen. För varje (+) går man upp i level och för varje (-) sjunker man.
Det är faktiskt ganska motiverande. Man vill ju hela tiden stiga och det blir roligt att gå in i appen och faktiskt trycka på (+). Jag tar glatt trapporna för att sedan gå in i appen och markera det.
Till något helt annat, nämligen böcker. Idag hämtade jag ut ett paket från Bokus.com, ett tungt paket. Hela sex stycken inbundna böcker låg där i, två till M och fyra till mig. Det är höstrea där till 26 oktober och dessa böcker som vi köpt kostade endast 25-30 kronor /styck. Helt galet billigt för inbundna böcker! In och fynda vettja ;)
Jag älskar att läsa så länge boken är riktigt bra från i princip första ordet. Har jag läst till andra sidan och boken fortfarande inte fått mig på fall så stänger jag allt som oftast ihop boken och slänger den längst ner i en dammig låda någonstans ;)
Jag har riktigt höga förväntningar på mina nya fyra böcker, att avgöra av texten på baksidorna så låter dem bra. Hoppas, hoppas!
Dem här är det:
Efter varje utläst bok kommer det en recension här på bloggen.
(boken på sista bilden ingår i en serie och detta är den andra i serien.)
Nu ska jag fundera på om jag är tillräckligt trött för att somna eller om jag orkar med ett kapitel i boken jag läser nu, Till Jacobs försvar. Riktigt bra bok!
Lutar åt sovdags, läsningen kan jag ta igen i morgon :)
Godnatt,
"Skadad"
Publicerat den
Idag lyssnade jag klart på denna bok "Skadad" skriven av Cathy Glass.
Så här beskrivs boken på Bokus.com:
"En djupt rörande berättelse om hur en fosterförälders stora tålamod och kärlek fann nyckeln till en liten flickas mörkaste och mest smärtsamma hemligheter.
Cathy Glass hade varit fostermamma till femtio barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och aggressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader.
När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sig själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon har gett olika namn. Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmre lär sig den lilla flickan att hon kan lita på Cathy och anförtro sin fruktansvärda historia till henne."
Cathy Glass hade varit fostermamma till femtio barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och aggressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader.
När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sig själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon har gett olika namn. Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmre lär sig den lilla flickan att hon kan lita på Cathy och anförtro sin fruktansvärda historia till henne."
Den här boken rör ens hjärta och jag satt faktiskt och funderade på många gånger vilken fantastisk känsla det måste vara att faktiskt ha det på samvetet att vara fosterförälder och hjälpa barn som far illa - och att det skulle jag vilja vara. Dock bara små bebisar tror jag. Vet inte hur mycket jag skulle klara av, det krävs ju mycket tålamod och mycket mer för att ta hand om ett barn som har upplevt hemska saker i sitt liv. Ett barn som är några år.
Som sagt så rörde boken mitt hjärta och det är så hemskt så man bara vill ta lilla Jodie i sin famn och bara säga några magiska ord så att hon blir bra. Så hjärtskärande! Så sorgligt!
Läs den här boken!
"Kärleken är starkare än döden"
Publicerat den
För ett tag sen började jag lyssna på denna bok "Kärleken är starkare än döden" som är skriven av Malin Sävstam.
Det är hennes andra bok, den första heter "När livet stannar".
Den första boken handlar om när hon och hennes familj, som består av hennes man och deras tre barn, åker till Thailand över julen år 2004. Det är då tsunamin drabbar landet och tillbaka till Sverige kommer bara hon och den äldsta sonen.
Det är en gripande bok och jag grät många tårar under tiden jag läste den boken.
Läs HÄR vad jag skrivit om den första boken!
Hennes andra bok, som jag lyssnat klart på, är fortsättningen av deras liv och hur dom sakta kommer tillbaka till livet, skapar nya rutiner i vardagen, osv...
Så här beskrivs boken på Bokus.com:
"Jag smälter in i hans famn och tiden stannar. Trots alla tyger som skiljer oss åt dras vi ihop av en osynlig lian som snor sig flera varv runt omkring oss.
Jag har verkligen dubbla känslor inför vår kontakt och upplever att de mest motsägelsefulla känslor samtidigt fyller mitt hjärta.
Hur kan livskraften få vingar mitt i den svartaste av alla raviner? Hur kan ny frisk förälskelse och den värsta av alla sorger gå hand i hand?
Hur går man vidare i livet när man har drabbats av en katastrof? Malin Sävstam som förlorade sin man och två av sina barn i tsunamin 2004 fick stöd av vänner och professionella hjälpare under de svarta åren efteråt. Det var betydelsefullt, men kärleken som växte ur vänskapen till en av dessa personer blev ännu viktigare.
Malin Sävstams nya bok är en kärleksskildring det slår gnistor om. Men det är också en berättelse om stötestenar på vägen tillbaka till ett fullödigt liv, en undersökning av det egna psyket och en ärlig skildring av svårigheter som kan uppstå i nya familjekonstellationer.
Kärleken är starkare än döden är skriven av en författare som är ovanligt bra på att formulera det hon känner. Malins glädje är stark, liksom sorgen och kärleken. Hon identifierar känslorna och kan ge uttryck för dem. Det har hjälpt henne så långt att hon nu kan skriva så här: Idag går mycket av min tid och energi åt att ge plats för tankar som jag tidigare knappt snuddade vid. Det kan till och med vara så enkelt som att jag varje dag sluter mina ögon en liten stund och tackar livet för just ... livet."
Jag har verkligen dubbla känslor inför vår kontakt och upplever att de mest motsägelsefulla känslor samtidigt fyller mitt hjärta.
Hur kan livskraften få vingar mitt i den svartaste av alla raviner? Hur kan ny frisk förälskelse och den värsta av alla sorger gå hand i hand?
Hur går man vidare i livet när man har drabbats av en katastrof? Malin Sävstam som förlorade sin man och två av sina barn i tsunamin 2004 fick stöd av vänner och professionella hjälpare under de svarta åren efteråt. Det var betydelsefullt, men kärleken som växte ur vänskapen till en av dessa personer blev ännu viktigare.
Malin Sävstams nya bok är en kärleksskildring det slår gnistor om. Men det är också en berättelse om stötestenar på vägen tillbaka till ett fullödigt liv, en undersökning av det egna psyket och en ärlig skildring av svårigheter som kan uppstå i nya familjekonstellationer.
Kärleken är starkare än döden är skriven av en författare som är ovanligt bra på att formulera det hon känner. Malins glädje är stark, liksom sorgen och kärleken. Hon identifierar känslorna och kan ge uttryck för dem. Det har hjälpt henne så långt att hon nu kan skriva så här: Idag går mycket av min tid och energi åt att ge plats för tankar som jag tidigare knappt snuddade vid. Det kan till och med vara så enkelt som att jag varje dag sluter mina ögon en liten stund och tackar livet för just ... livet."
Enligt min åsikt så är boken jättebra och fantastisk. Hur man kan gå vidare efter en sådan katastrof där man förlorat största delen av sin familj, är för mig och säkerligen för alla andra som inte varit med om det, obegripligt. Men när man läst dessa två böcker får man ett klart och tydligt bevis på att det är möjligt - med rätt människor omkring sig och rätt hjälp och stöd.
Det är helt otroligt. Malin Sävstam - vilken otroligt stark, klok och fantastisk person!
Jag säger bara en sak: Läs böckerna!
"Så dumt!"
Publicerat den
Häromdagen fick jag ett påskerbjudande från Telia, 3 gratismånader med Storytel.
Med Storytel lyssnar man på ljudböcker, jag tycker att det är så skönt att ligga i sängen eller soffan med lurar på och lyssna på en ljudbok. Då kan jag slappna av lite, det känns bra. Så när jag fick 3 månader gratis så blev jag så glad. Jag har testat det förut med det var bara 14 dagar gratis och på den tiden hann jag bara lyssna på en halv bok. Hade nog lite för mycket energi och orkade inte bara ligga still och lyssna, så då blev det bara en halv bok och sen tog den gratistiden slut. Nu när jag fick 3 månader gratis så kunde jag ju lyssna vidare på den påbörjade boken. Igår hade jag lyssnat klart och boken heter "Så dumt!" som är en självbiografi av Mia Törnblom. Så här beskrivs boken på Bokus.se:
"Mia Törnblom är författaren och föreläsaren som har gett självkänslan ett ansikte. Hemligheten bakom hennes framgång är dels ett angeläget budskap, dels att hon så frikostigt delar med sig av sina egna erfarenheter. De flesta vet redan att Mia Törnblom har ett stökigt förflutet, men först nu berättar hon hur det verkligen var. Så dumt! är hennes efterlängtade självbiografi - en personlig berättelse om hur hon har tagit sig från djupaste självförakt till att respektera och älska den hon är."
Jag fullkomligt älskar boken. Hon skriver så himla bra och jag drogs verkligen med. Det var hon själv som läste upp boken och när det är författaren själv som läser upp sin bok så blir det ju verkligen rätt upplevelse i rösten.
Hur som helst, den var riktigt bra!
Bok: Horungen
Publicerat den
Av Donya Wihbi
247 sidor.
Boken beskrivs såhär på baksidan:
''Som åttaåring kommer Donya till Sverige från Libanon - kidnappad av sin egen pappa och hans nya fru. Sedan Donyas mamma drev igenom skilsmässan från sin våldsamme make, har pappan bara haft sporadisk kontakt med dottern men nu rycker han upp henne från allt hon håller kärt. När Donya gråter och vill hem till sin mamma i Beirut, säger pappans nya fru: ''Din mamma vill inte ha dig, hon är en lösaktig kvinna. Glöm att du har en mamma!''
Livet med styvmamman blir snabbt ett helvete. Donya blir slagen av både henne och sin pappa. Hon får hela tiden höra att hon är en horunge och hålls mycket hårt. När hon är femton rymmer hon och hamnar - efter hot från pappan - i ett fosterhem på annan ort. Mannen i det par som tar han om Donya hjälper henne att få kontakt med mamman i Libanon och sexton år gammal flyger hon ensam till Beirut för att återse henne. Men knappt har de återförenats förrän Donya på nytt blir kidnappad, den här gången av pappans släkt.
Horungen är den skakande berättelsen hur en flicka berövas sin mor, sviks av sin far, tvingas lämna sitt land, misshandlas och blir kidnappad, inte bara en utan flera gånger. Det är en berättelse om djup utsatthet men också stor inre styrka.''
I den här boken blev jag också fast, läste ut den på knappt ett dygn. Så fort jag läst klart en sida, var jag bara tvungen att läsa nästa och nästa och nästa och nästa.
Under tiden jag läste denna bok bubblade alla känslorna inom mig. Mest av allt blev jag riktigt förbannad, och ledsen för att ingen människa ska behöva utstå det som Donya fick utstå i flera års tid.
Den här boken rekommenderar jag till alla som vill läsa om detta fruktansvärda helvete.
Bild på boken
Bok: När livet stannar
Publicerat den
Av Malin Sävstam
294 sidor.
Boken beskrivs såhär på baksidan:
''Hur ska vi klara alla möten med dem som kände oss när vi fortfarande levde?''
tänkte Malin Sävstam när hon kom tillbaka till Sverige från Thailand efter flodvägskatastrofen. Hon hade förlorat två av sina tre barn, sin man och tre nära vänner - och hon kände det som ett straff att hon själv hade överlevt.
Tiden som följde var fylld av en smärta som blev rent fysisk. Men efter ett år kunde hon skriva ''Jag vet nu att man inte dör av sorg''. Och efter ytterligare ett år kunde hon allt oftare uppskatta den andra chans som livet har gett henne.''
''I När livet stannar berättar Malin Sävstam i dagboksform om katastrofen och om hur hon och sonen Axel genomlevde de första åren efter den. Berättelsen går från svartaste kaos till gryende hopp. Det är en upprörande och oerhört sorglig bok, men också en ärlig och klok berättelse där läsaren får vara med i sorgens alla stadier.''
Jag har ju berättat i ett annat inlägg för inte alla så länge sen, att min egen pappa befann sig i Thailand när tsunamin drabbade landet. Jag var lite osäker i början om jag skulle läsa boken, ifall att den skulle vara alldeles för stark och gripande. Att jag då skulle gråta mig genom hela boken och föreställa mig att det kunde varit min egen pappa som omkom.
Jag kan säga att denna bok är en av det starkaste och gripande böcker jag någonsin läst, och jag ljuger om jag säger att jag inte grät, för det gjorde jag. Jag ljuger också om jag säger att jag aldrig tänkte på att det kunde varit min pappa. Men jag har också känt sådan enorm tacksamhet över att min pappa befann sig en bit därifrån och därmed överlevde.
Samtidigt har jag känt en stark sorg tillsammans med Malin och Axel i boken. Man har blivit så indragen i boken och fått följa nästan varje steg de tagit sedan katastrofen.
Jag rekommenderar starkt denna bok, men glöm inte näsdukarna!
Bild på boken
Ny katergori: Böcker
Publicerat den
Jag har börjar läsa så himla mycket böcker på sistone, så jag tänkte att det kan vara en sak att ta upp i bloggen. Så jag gjorde en ny kategori för just böckerna jag läser. Här kommer jag skriva om varje bok, dess handling, min uppfattning och rekommendation, osv :)
Då har jag lite mer att skriva här på bloggen! ;)
Kommer snart två inlägg inom denna kategorin, då jag läst ut 2 böcker nu på kort tid :)
