Hoppsan, nu var det visst ett tag sen jag skrev. Har tänkt att skriva nu i flera dagar, men har inte haft ork och lust till det, så det har fått vänta. Men nu tänkte jag slänga in ett inlägg, när jag ändå sitter med datorn i knät :)
Har haft ont i magen i några dagar, till och från, och mått så konstigt. Så det har blivit några dagar inomhus, då jag mest legat i sängen och vilat. Synd då det varit så himla varmt ute och jag helst bara vill ligga på stranden, sola och bada. Det har verkligen varit superjobbigt att ligga inne och inte mått alls bra, när det har varit så varmt ute. Det har ju resulterat till att vår lägenhet varit som en bastu. Har nog svettats flera liter under denna vecka. Värst är det ju på nätterna och det är så djälvuskt varmt härinne. Jag är en person som måste ha täcket på mig när jag sover, av någon anledning. Gillar inte att somna utan täcke på mig, tycker det är obehagligt. Men tyvärr har jag knappt något val ibland :/
Idag när jag ändå kände mig hyfsad i kroppen igen, så har det regnat hela dagen. Så typiskt!
Men å andra sidan, så har det varit rätt så skönt för luften har varit ganska sval och då har det varit lite svalare inne i lägenheten också. Framåt lunchtid ungefär så slog huvudvärken till som en smäll i ansiktet. Kunde inte öppna ögonen knappt, för var så känslig för ljuset runt omkring mig, trots att Mathias drog för persiennerna. Sen började jag må illa och så igen. Hoppas på bättre väder och en friskare mig i morgon!
Nu ikväll har jag underhållt mig med ett par avsnitt av Gossip girl, och sen spelat ett spel som heter EuroTruck Simulator, där man ska köra lastbil mellan olika länder och städer, hämta gods och frakta från det ena stället till det andra. Samtidigt ska man följa alla trafikregler och hålla koll på hastighetsbegränsningar. Och kolla på alla skyltar så man vet att man åker rätt. Det enda man får till hjälp att hitta vägen är en karta, sen får man kolla på skyltarna. Man blev ganska fast i det faktiskt :)
Spelade också, lite tidigare idag, samma typ av spel fast man skulle köra en buss och så fick man en viss sträcka man skulle köra och hämta upp folk och lämna av, osv.
Nu ska jag och älsklingen få i oss lite kvällsmat. Sen ska jag nog köra lite lastbil igen ;)
Jag skulle vilja rusa ut på balkongen (alternativt banka på väggen och ropa) och be våra grannar vägg-i-vägg på ena sidan av oss ska sluta låta så mycket, sluta spela musik högre än vad jag själv gör i min egen lägenhet PÅ DAGTID(!!!) och jag är inte intresserad av vad ni pratar om därinne så jag vill gärna inte höra varenda ord så tydligt som om ni vore precis bredvid mitt öra!!!
I detta lägenhetshus som vi bor i är det en regel att det ska vara tyst (iaf låg volym, så folk utan några som helst problem kan sova) från kl 22 på kvällen till kl 8 på morgonen. Väldigt ofta hålls regeln bra, men nu är tydligen ett undantag för våra ena grannar.
Och jag har såååå ont i huvudet vilket jag haft i flera timmar nu, och vill veeeeeerkligen sooooova nuuuu!!!
Tyvärr är jag för feg för att gå och säga till :(
Och nu somnade älsklingen bredvid mig, önskar jag också kunde somna...
Tackar och bockar, jag ville bara avreagera mig lite. Godnatt, när jag än somnar (om jag somnar). Om dem i lägenheten bredvid förmår sig knipa igen någon gång!!!!!!!
''Som åttaåring kommer Donya till Sverige från Libanon - kidnappad av sin egen pappa och hans nya fru. Sedan Donyas mamma drev igenom skilsmässan från sin våldsamme make, har pappan bara haft sporadisk kontakt med dottern men nu rycker han upp henne från allt hon håller kärt. När Donya gråter och vill hem till sin mamma i Beirut, säger pappans nya fru: ''Din mamma vill inte ha dig, hon är en lösaktig kvinna. Glöm att du har en mamma!''
Livet med styvmamman blir snabbt ett helvete. Donya blir slagen av både henne och sin pappa. Hon får hela tiden höra att hon är en horunge och hålls mycket hårt. När hon är femton rymmer hon och hamnar - efter hot från pappan - i ett fosterhem på annan ort. Mannen i det par som tar han om Donya hjälper henne att få kontakt med mamman i Libanon och sexton år gammal flyger hon ensam till Beirut för att återse henne. Men knappt har de återförenats förrän Donya på nytt blir kidnappad, den här gången av pappans släkt.
Horungen är den skakande berättelsen hur en flicka berövas sin mor, sviks av sin far, tvingas lämna sitt land, misshandlas och blir kidnappad, inte bara en utan flera gånger. Det är en berättelse om djup utsatthet men också stor inre styrka.''
I den här boken blev jag också fast, läste ut den på knappt ett dygn. Så fort jag läst klart en sida, var jag bara tvungen att läsa nästa och nästa och nästa och nästa.
Under tiden jag läste denna bok bubblade alla känslorna inom mig. Mest av allt blev jag riktigt förbannad, och ledsen för att ingen människa ska behöva utstå det som Donya fick utstå i flera års tid.
Den här boken rekommenderar jag till alla som vill läsa om detta fruktansvärda helvete.
''Hur ska vi klara alla möten med dem som kände oss när vi fortfarande levde?''
tänkte Malin Sävstam när hon kom tillbaka till Sverige från Thailand efter flodvägskatastrofen. Hon hade förlorat två av sina tre barn, sin man och tre nära vänner - och hon kände det som ett straff att hon själv hade överlevt.
Tiden som följde var fylld av en smärta som blev rent fysisk. Men efter ett år kunde hon skriva ''Jag vet nu att man inte dör av sorg''. Och efter ytterligare ett år kunde hon allt oftare uppskatta den andra chans som livet har gett henne.''
''I När livet stannar berättar Malin Sävstam i dagboksform om katastrofen och om hur hon och sonen Axel genomlevde de första åren efter den. Berättelsen går från svartaste kaos till gryende hopp. Det är en upprörande och oerhört sorglig bok, men också en ärlig och klok berättelse där läsaren får vara med i sorgens alla stadier.''
Jag har ju berättat i ett annat inlägg för inte alla så länge sen, att min egen pappa befann sig i Thailand när tsunamin drabbade landet. Jag var lite osäker i början om jag skulle läsa boken, ifall att den skulle vara alldeles för stark och gripande. Att jag då skulle gråta mig genom hela boken och föreställa mig att det kunde varit min egen pappa som omkom.
Jag kan säga att denna bok är en av det starkaste och gripande böcker jag någonsin läst, och jag ljuger om jag säger att jag inte grät, för det gjorde jag. Jag ljuger också om jag säger att jag aldrig tänkte på att det kunde varit min pappa. Men jag har också känt sådan enorm tacksamhet över att min pappa befann sig en bit därifrån och därmed överlevde.
Samtidigt har jag känt en stark sorg tillsammans med Malin och Axel i boken. Man har blivit så indragen i boken och fått följa nästan varje steg de tagit sedan katastrofen.
Jag rekommenderar starkt denna bok, men glöm inte näsdukarna!
Jag har börjar läsa så himla mycket böcker på sistone, så jag tänkte att det kan vara en sak att ta upp i bloggen. Så jag gjorde en ny kategori för just böckerna jag läser. Här kommer jag skriva om varje bok, dess handling, min uppfattning och rekommendation, osv :)
Då har jag lite mer att skriva här på bloggen! ;)
Kommer snart två inlägg inom denna kategorin, då jag läst ut 2 böcker nu på kort tid :)
Kom precis på att jag inte har satt min fot utomhus idag. Det har varit hur varmt som helst, både inne och ute. Och jag har haft värsta huvudvärken idag (jag gissar att det beror på värmen) så jag har hellre suttit inne med fläkten på, och tagit det lugnt. Mathias och hans kompis var en sväng till Linköping idag, men jag stannade ju som sagt hemma.
Jag har pratat med min fina syster nästan hela dagen, fast i olika omgångar. Både i telefonen, på sms och skype. Nyss avslutade vi ett samtal i skype och nu påbörjar vi konversation på sms istället, igen ;)
Jag är väääldigt trött, så egentligen vill jag bara krypa ner i sängen och sova. Men Mathias och hans kompis spelar ps3 och har det så roligt och skrattar och har sig som barn på julafton ;) så jag vill inte störa. Men förhoppningsvis blir väl dom också trötta någon gång. Men å andra sidan, så kan jag säkerligen inte vänta tills dess. Jag är säker på att dom inte ens är medvetna om vad klockan är ;) Dom är rääääätt inne i spelet kan man säga, haha!
Nu hörde jag dom säga något om ''sista matchen'' , det gav mig en strimma hopp om att få sova snart ;)
Annars får jag dra till med något, kanske stänga av strömmen utan deras vetskap, ''hoppsan strömmen gick visst GODNATT!!! :D'' haha
Nähä, men jaja. Godnatt då, när jag nu får lägga mig. Återstår att se!
Ps. Det blev visst ingen ''sista match'' jag tyckte mig höra...
Igår kväll kom en kompis till Mathias hit. Det var tänkt att vi skulle till stranden och bada, men vi hann inte så mycket mer än att komma dit innan vi åkte därifrån igen. Det blåste jäääättemycket, så vi åkte hem igen och sen åkte vi in till stan. Dom delar nämligen intresset spel och datorer, så man kan ju bara gissa vart dom hamnade. Ja just precis, inne på spelbutiken. Så jag passade på att dra en sväng genom kläd- och skoaffärerna. Eftersom jag är tjej så skulle jag kunna gå i de butikerna i evigheter (upplärd av storasyster ;) ), men när jag var färdig var dom kvar inne på spelbutiken och dom var inte klara än. Jag berättade att jag hunnit gå i alla klädbutikerna och då insåg dom att dom varit därinne vääääldigt länge, så då blev det fart på dom. Sen gick vi och fikade, sen hem.
Dom roade sig med att kolla på videor på datorn, (spelvideor!!!). Så jag passade på att slå en pling (som visst blev en 1-2 timmar låååång pling) till min syster och pratade lite med henne. Jag satt ute på balkongen och solen stekte så in i Norden. Olyckligtvis bara på ena sidan av mig. Så jag blev solbränd på ena sidan bara, skitsnyggt ;) Men förra veckan så var vi på stranden med mamma och Isak, och då blev jag solbränd på andra sidan. Så hoppas det jämnar ut sig nu :) haha
För en stund sen fick dom för sig att sjunga Singstar, då fick jag mig ett gott skratt!! :D
Nu sitter vi och tittar på The Big Bang Theory. Och jag börjar bli ganska trött. Hoppas jag kan få sova om en stund. Sovrummet och tvrummet är ju i samma rum i våran lägenhet, så det är inte så lätt att gå och sova när dom fortfarande är uppe och tittar tv eller spelar ps3.
Får se när jag tillåts att inta sängläge ;)
Igår blev det en sväng till Halmstad precis som jag skrev igår. Gick runt lite på stan ett tag och åt glass. Sen åkte vi ut till Tylösand och kollade. Jag har aldrig tidigare varit i Halmstad och heller inte på Tylösand, så jag var lite nyfiken på den stora stranden :)
Idag har vi åkt hem från Mathias föräldrar. Så nu tar vi det mest lugnt och packar upp det som ska packas upp från helgen.
Idag läste jag på Aftonbladet att Cory Monteith hittats död på sitt hotellrum. Cory spelar Finn Hudson i tv-serien Glee och har en av de största rollerna i serien. Jag blev väldigt chockad när jag läste artikeln. Ärligt talat, blev jag faktiskt ledsen. Inte grät, men ledsen inom mig. Började kolla på Glee för ett tag sen, och Cory Monteith är en väldigt bra skådespelare och spelar sin roll i Glee riktigt bra!
Igår var vi i Ullared och shoppade loss på Gekås. Nästan, blev mest bara nödvändiga saker som behövs. Och saker till mamma, Isak, mormor och Emelie som skickat sina ''beställningar'' med mig dit :)
Ett par kortbyxor hittade jag som var jättesnygga, orkade inte gå och prova dom, så jag bara chansade och hoppades att dom skulle passa. Och sån tur jag hade, dom passade alldeles perfekt :D
Natten till igår sov jag inte mer än 2 timmar sammanlagt på hela natten, så jag kände mig lite som en zombie mestandels av gårdagen. Inte så mycket inne på Gekås, men när vi kom hem runt lunch så slog den riktigt jobbiga tröttheten till. Jag blev jätteseg och benen bar mig knappt. Mådde riktigt illa. Så igår gick jag och lade mig ganska tidigt. Hela min kropp protesterade verkligen! Inatt har jag däremot sovit rätt så bra. Vaknade strax innan tio. Men jag är fortfarande seg och orkar inte alls mycket. Nu vill jag hem och sova i vår egen säng. Ingen säng är bättre och skönare än den. Men alltid vill man ju sova i sin egen säng och tycker att den är den bästa... I alla fall jag!
Idag är det prat om att åka till Halmstad. Hoppas bara att min kropp orkar med det.
Det är så varmt, så egentligen vill jag absolut inte åka bil !!! Men men...
Efter 3 timmars bussresa kom vi fram till Mathias föräldrar runt kl 19. Nu sitter vi och tittar på tv. Kan knappt hålla mina ögon öppna, är jääättetrött... Så snart får det nog bli läggdags för min del. Och i morgon ska vi upp tidigt och åka till Ullared. Jag har börjat sova så länge på morgnarna, så det kan bli ganska så svårt för mig att komma upp i morgon. Klockan är snart elva och om jag skulle få sova tills jag vaknar självmant så skulle jag säkert inte vakna förrän runt tio. Men jag tror vi ska åka innan sju, och då ska vi hinna äta frukost innan, kommer bli svårt :o
Idag på bussen fick jag kämpa för att hålla tårarna tillbaka när jag läste boken jag håller på att läsa - "När livet stannar" skriven av Malin Sävstam. Den handlar om när hon och hennes man och tre barn var på julsemester i Thailand år 2004. Tyvärr hade de oturen och var på helt fel plats vid helt fel tidpunkt. De drabbades av tsunamin. Hon och hennes äldsta son (då 15 år) överlevde, men pappan (47) och två barn (9 och 12) omkom. Hon skriver om hennes och sonens resa och bearbetning genom allt som det innebär efter det hemska som hände. En bok som gräver i alla känslor och man kan inte låta bli att släppa ett par tårar då och då.
År 2004, december. Jag var 9 år, min storasyster 11 år.
Nyheterna visar bilderna från tsunamin som drabbade Thailand. Det första jag och min storasyster tänkte: "PAPPA!!!" Vår pappa befann sig i Thailand då och vi hade haft mejlkontakt med honom i stort sett varje dag, fram tills dess. Det gick inte att få tag på honom. Ingen visste om han levde. Dagarna gick och vi kunde inte tänka på något annat än pappa och vad han gjorde, om han levde. Allt jag krävde då var att få ett enda litet livstecken från min pappa. Grät hela dagarna, hemma och i skolan. Jag kunde inte koncentrera mig på skolarbetet, ingenting. Bara på om pappa levde. Om jag någonsin skulle få träffa min älskade pappa igen.
Och så plötsligt kom det. Jag hade väntat så länge och plötsligt fick vi ett livstecken. Pappa!!! Min pappa levde!!! Lättnaden var obeskrivlig!!! Det visade sig att han hade befunnit sig en bit bort, enbart hört varningssignaler, men hade inte varit i kontakt med vågen och hade inga skador.
Känslan att få krama om honom när han var hemma i Sverige igen, går inte att beskriva med ord.
Ibland inser man att man alltid kan visa sin kärlek för de man älskar, lite mer än vad man gör. När sådana här saker händer, så inser man att man kunde sagt "jag älskar dig" en gång till. Att man kunde kramat om en extra gång.
Det är för jävligt att man ska behöva gå igenom sånt!
Var rädd om de ni älskar och bryr er om, en dag kan det vara för sent. Utan någon som helst förvarning!
Jag och älskling gjorde i ordning glass, cider och vitlöksbröd, och satte på en film - Röjar Ralf, som jag velat se så länge. Och nu har vi sett den och den var jättebra, väldigt bra gjord också :)
Nu har vi tittat på slutet av Spiderman på tv:n.
Jag har även plåstrat om Mathias knä efter hans cykelolycka tidigare idag. Vid sådana tillfällen är det bra att ha kunskaperna om hur man tar hand om det, ( med lite hjälp av mamma;) )
Jag led så mycket med honom och kände mig så elak när jag tvättade såret och han skrek :( Stackarn! <3
Nu ska jag snart försöka sova. Måste hinna packa resten, eller rättare sagt, typ allt. Blev inte så mycket packande idag, orkade inte. Ibland är man för bra på att skjuta upp saker till dagen efter. Suck... Jaja, bara ge sig på det i morgon innan vi åker.
Nu har mamma och Isak åkt hem. Det har varit så roligt att ha dom här :) Våran lägenhet är inte så stor, så det är inte ofta vi kan ta emot nattgäster. Men vi drog till med en nödlösning: mamma i köket på luftmadrass och Isak i soffan ;)
Idag blåser och regnar det massor, jättetråkigt väder :( Men då får vi mer tid till att packa inför i morgon, då vi åker till Mathias föräldrar över helgen.
Annars ska vi bara ta det lugnt idag, kanske kolla på film. Har dock inte så mycket val, för i det här vädret vill man ju inte gå ut...
Idag har jag och Mathias varit tillsammans i hela 22 månader - alltså 1 år och 10 månader. Snart 2 år ♥ Love ♥
Igår kväll runt halv tio kom mamma och Isak hit. Då åkte vi och tog ett kvällsdopp, eller Mathias och Isak gjorde det, inte jag och mamma :) Inatt har dom sovit här och efter frukosten idag åkte vi till stranden igen. Mathias och Isak badade och jag och mamma solade. Vi hade med oss lite fika också som vi åt där borta. Vi var inte där så jättelänge, men jag hann bränna mig på ena axeln :/ Inte alls skönt!
Inatt ska dom sova här igen och ikväll ska vi bara ta det lugnt och det ska bli så skönt att lägga sig och sova sen, jag är redan nu trött trots att jag vaknade efter 9 i morse...
Nu ska jag komma på något att underhålla lillebror med, han är ganska rastlös :)
Som ni ser är utseendet ändrat här på bloggen. Har suttit och pillat med det nu en stund. Jag må ha blivit irriterad när saker inte gjorde riktigt som jag ville, men nu är det fixat och allt sitter på sin plats :)
Ge gärna era åsikter om ändringen! Är det bra/dåligt? Vad kan bli bättre? Bättre nu eller förut? osv...
Idag passade jag och Mathias på att unna oss en bio. Hade ett oanvänt biokort liggandes från min födelsedag. Har inte använt det innan för att jag inte kunnat bestämma mig för när det är värt att använda det. Men nu tyckte jag det var dags :) Och det blev den nya filmen ''Dumma mej 2''. Mamma och lillebror gick på den för några dagar sen och sa att den var så rolig, så vi kunde inte låta bli ;) Och så rätt dom hade, den var jätterolig! :) Så jag rekommenderar alla att gå och se den, med eller utan barn, SE DEN och få er ett gott skratt!! :D
Annars har vi inte gjort så mycket mer idag. Mest tagit det lugnt. Jag är glad att denna veckan är slut, den har inte varit så bra för att jag har haft så ont överallt :/ Just nu har jag så ont i höften, och jag hoppas att det bara är att jag har slagit i den eller något så det går över snart, så att det inte är något mer allvarligt...
Men samtidigt vill jag bara att tiden ska stanna, så sommarlovet inte tar slut. Det har gått så snabbt hittills. Har inte hunnit med något alls, knappt :( Så den sista tiden av sommarlovet får gärna gå saaaaaktaaaa!!
Hur som helst, hoppas att nästa vecka blir bättre än denna :)
Det har varit så varmt ute länge nu, så jag önskar att det skulle kunna regna lite grann nu och sen kan värmen komma tillbaka om någon dag eller två :) Det kliar så mycket i mina ögon också när det inte regnar på länge, så det får gärna komma en skur och rensa luften!
idag har det varit en varm dag. jag har längtat efter en dag som denna. det var en alldeles perfekt dag att bara ligga och sola på stranden. men icke. min mage ville inte att jag skulle få vara ute och njuta av det fina vädret. har så ont att jag ibland nästan viker mig dubbel. usch, inte alls kul... och så har min förkylning kommit tillbaka, även med hosta denna gången... och när man inte mår bra och ligger inne o knappt kan gå ut, så vill man gärna ha lite sämre väder, så att man inte vill gå ut... typiskt... men hopas allt går över snart! trots allt lyckades vi i alla fall pallra oss in till stan en sväng. fikade lite och fick även med oss en glassmaskin hem. nu är jag sååå trött, så ska alldeles strax krypa ner i sängen och försöka sova, trots magen :/ godnatt!
Isabelle heter jag, är 20 år, bor med min sambo Mathias. Jag är utbildad inom handel och söker med ljus och lykta efter ett jobb. På fritiden vill jag baka och fotografera, utöver det vill jag helst ligga i soffan men jag försöker få mig själv att träna - det är en evig kamp, men en dag ska ni se. I bloggen kommer ni därför få ta del av min träning i snigeltakt men även en del foton och recept kan dyka upp. Troligtvis många tagna från soffan ;) Välkommen!
