Idag har jag haft gråtmaraton med mig själv. Jag är så utmattad och håller på att tappa all motivation till pluggandet. Lite över en månad har gått och jag tappar redan motivationen. Det är fruktansvärt! Men det kommer inte som en blixt från klar himmel precis. Det har växt fram sedan första dagen då jag ständigt behövt jaga min lärare i engelska och trots flera meddelande, varav ett långt med hela min livhistoria kring mitt problem i engelska, så verkar det inte gå in hos henne att jag behöver hjälp. Jag har även pratat med min kontaktperson på skolan, som skulle skicka det vidare till henne men ingenting har hänt sedan dess. Så idag sökte jag upp honom igen och förklarade hela situationen igen och även det som tillkommit efteråt, så nu har han sagt att han ska prata med henne igen och nu hoppas jag att det verkligen händer någonting. Annars kommer jag nog ge upp. Jag kan inte fokusera på de andra kurserna samtidigt som jag dygnet runt går och oroar mig över engelskan och om det kommer någon vart eller inte. Jag har idag även pratat med en studie- och yrkesvägledare på Komvux som ska kontakta rektorn och se om dem kan göra något åt saken. 

 

Jag känner att jag inte har ork att slåss för allt. Något kan väl någon gång gå min väg från början utan att sätta käppar i hjulet för mig hela tiden. Jag är så trött. Jag kämpar och slåss för allt i princip och gjort för samma saker alldeles för länge. Jag kämpade in i det sista på gymnasiet tills det inte längre fanns någon kraft kvar att ta av. Den här gången vill jag inte behöva göra det igen. Jag har ett tydligt mål framför mig vad jag vill och innan det är möjligt måste jag först läsa upp betyg, men man orkar faktiskt inte hur mycket som helst. Tyvärr tror folk ibland att man klarar allt och orkar allt, men någonstans finns det en gräns och när den är nådd så orkar man inte mer. 

Som jag sagt förut så ångrar jag inte en sekund att jag hoppade av gymnasiet, jag ser det inte som ett misslyckande. Men om jag inte klarar det som jag gör nu så kommer jag se det som ett stort misslyckande. Då kommer jag se det som att jag misslyckats och inte klarar något. För så känner jag redan nu, det kanske inte är meningen att jag ska lyckas i livet. Att jag ska komma någonstans, att jag ska få bli det jag vill... 

 

 

Just nu sitter jag och lyssnar på avslappnande musik. Utan text. Hittade en lista på spotify som är helt underbar! 

Igår gjorde jag högskoleprovet. När jag anmälde mig för över en månad sedan så hade jag tänkt att jag skulle träna som bara den på gamla prov som finns på internet. Så blev det inte! Mitt i allt började jag plugga och hade helt enkelt inte tid eller ork att sitta och träna på högskoleprov som är omänskligt svåra så jag fick ont i huvudet av att bara tänka på det. Tränade på ett prov EN gång. Men igår var det dags på riktigt i alla fall och jag trodde att jag skulle vara nervös men det var jag inte. Jag tänkte att det får gå som det går, ingen idé att tro att jag skulle göra så bra ifrån mig i alla fall eftersom jag visste att frågorna är för svåra för min hjärna. 

Efteråt måste jag säga att det kändes mycket bättre än vad jag trodde det skulle göra. Det kändes som att det faktiskt kanske skulle kunnat gå hyfsat bra, bättre än jag förväntade mig att det skulle gå. Imorse tittade jag på facit som kom upp på deras hemsida igår kväll, räknade ihop hur många rätt jag fick och jag är förvånad. Trodde inte en sekund på att det skulle gå så bra. Det är inget toppresultat men det är riktigt bra för hur svårt det faktiskt är. Jag är så stolt över mig själv, det är jag verkligen! *klapp på axeln* 

Det är en underdrift om jag säger att jag var trött i huvudet när jag kom hem - jag var snarare helt och hållet slutkörd. På kvällen somnade jag tidigt, tyvärr fick jag inte sova i lugn och ro för jag hade ont i kroppen och vaknade femtioelva gånger. 

 

I fredags var jag inne i stan och lunchade med M och avslutade de två sista timmarna för dagen på kontoret med muffins och chailatte. 

Pluggandet tar upp väldigt mycket av min tid. Ja, och Netflixtittandet ;) hehe. För det är ungefär vad jag gör om dagarna - pluggar och tittar på Netflix. Idag har jag dessutom varit inne i stan på komvux för att försöka få hjälp med engelskan. Jag har det så svårt i det ämnet och jag har varit på flera gånger och bett om hjälp, men ingen respons så då tänkte jag att komvux kunde hjälpa mig att prata med dem om det. Jag läser ändå genom komvux men på en annan skola för att kurserna inte fanns som distans på komvux, så de betalar den andra skolan för att jag ska få gå där. Alltså tycker jag att det borde ligga i deras intresse att allt fungerar som det ska och att lärarna bryr sig om svårigheter och så. Men icke, det fick jag minsann ta tag i själv, igen. Ibland vet jag faktiskt inte vart jag ska ta vägen, vissa saker bara orkar man inte driva vidare själv när man försökt med allt. Så nu måste jag göra samma sak som jag redan gjort, igen. Jag blir bara för trött! 

 

Vissa dagar tänker jag på om allt detta verkligen är värt det. Det kanske inte är meningen att jag ska bli något, jag möter bara på massa svårigheter och hinder så fort jag tar mig för något jag vill i livet. Jag vet att motgångar inte är något man kan komma ifrån i livet, alla möter på det. Men jag är så fruktansvärt trött på att jag inte kan göra någonting utan att behöva slå mig fram, jag är helt slut innan jag knappt hunnit börja. Och ja, jag vet att det ibland krävs att man måste slå sig fram för att nå dit man vill men varför varenda gång jag ska göra något? Att jag inte ens kan få hjälp med ett ämne man har det svårt i, ett ämne jag dessutom absolut måste ha för att ens ha behörighet att söka till sjuksköterskeprogrammet som jag vill in på. 

Jag tycker att det är respektlöst av lärarna att inte ta detta på allvar. Jag skakade och grät hysteriskt en timme innan en muntlig uppgift i engelska för ett par veckor sedan, uppgiften var över på tre minuter, efteråt grät jag en timme till. Det är faktiskt inte okej. 

Nu är jag ganska arg och kommer skriva ett meddelande till engelskaläraren. Jag kommer bli så arg om detta resulterar i att jag inte får godkänt i kursen, för jag har bett om hjälp och inte får någon hjälp så är det inte mitt fel. 

Ibland önskar jag att jag var lärare så jag kunde visa hur man faktiskt är en bra lärare. Jag har varit med om mycket skit under mina år i skolan och jag skulle ha mycket att relatera till för att hjälpa elever. Nu är inte läraryrket något för mig men jag önskar ibland att det var det. 

 

Jag är alldeles för upprörd för att skriva vidare. Hade tänkt skriva om våran roadtrip förra helgen men jag gör det en annan dag när jag är gladare. 

Nu ska jag vänta på lillebror och min man och vi ska göra tacos till kvällsmat. 

 

Idag var det tvättdag för vår del. Det är otroligt svårt att få en tvättid här, det går nästan alltid flera veckor mellan gångerna. Så idag hann vi inte ens tvätta klart allt vilket är ganska frustrerande när det händer. Något mer som är frustrerande är när ens grannar inte kan förstå att någon annans tvättid inte är deras tvättid. En av mina grannar flyttade in i somras och har i princip inte haft en enda problemfri tvättid sedan dess, hon börjar tvätta när hon kommer hem från jobbet och då är det väldigt många gånger någon som snott hennes tid. Och inte bara det, det har även hänt att när hon börjat tvätta så har någon varit nere och tagit ut hennes tvätt och satt sin egen. Senast var det någon som hade stängt av maskinerna mitt i tvättprogrammet så hon fick tvätta om det. Det är inte acceptabelt på något sätt. Ja, kvällstiden börjar kl 14 och hon kommer hem kl 18, men det gör det inte ok att ta tvättiden. Det är ju faktiskt så att det finns en bokningstavla i tvättstugan för att man ska boka en egen tid, det är inte något "först till kvarn-system". 

Idag när vi kom ner för att hänga upp vår tvätt så var det någon som varit där och hängt sina kläder i torkrummet. Om folk bara kunde förstå! 

Man ska inte behöva oroa sig över varenda gång om någon kommer att ta ens tvättid eller om ens kläder kommer finnas kvar när man kommer ner.. Vi har bott här i ungefär nio månader och det har varit ständigt problem med tvättstugan och tvättider. Att dem inte sätter lås för dörren förstår jag inte. 

Jag skulle vilja ha egen tvättmaskin och torktumlare i nästa lägenhet vi flyttar in i, det är sååå mycket bättre! 

 

Annars har vi haft min lillebror på besök idag. Vi har ätit och kollat på SoA. Mathias och Isak har spelat också, det är viktigt att hinna med när dem umgås ;) 

Jag har ögoninfektion sedan i söndags och tar ögondroppar morgon och kväll sedan i tisdags. Ska ta det i en vecka, men det verkar inte ge sig så kanske får gå tillbaka till läkaren nästa vecka om det inte blivit bättre då. Det gör fruktansvärt ont, kliar och är geggigt. Så obehagligt, ögonen är ju så känsliga också. Tur att jag studerar på distans så att jag slipper sjukanmäla mig från skolan. 

 

I onsdags var jag i Ullared. Det var väldigt utplockat och huuur mycket folk som helst, så det var lite trist faktiskt. Men pappa kom dit en sväng och det var roligt :) 

Jag fick med mig en del saker hem i alla fall, mest disksvampar, disktrasor, handdukar, lakan... Och två tröjor. Kunde inte bocka av ens hälften av min handlingslista så det var tråkigt. 

Och att sitta totalt 10 timmar på en buss är inte att rekommendera, men det blir ju inte så ofta så jag stod ut. Att samtidigt ha ögoninfektion som sved var inte en dans på rosor. 

 

Förra helgen var vi hos Mathias syster som för en månad sedan fick barn. Om jag inte sagt det innan så är jag tokig i barn. Älskar barn! Och det var absolut inte annorlunda med denna lilla prinsessa. Så himla söt! Längtar sååå tills vi får egna barn. Det är tråkigt att vi bor så långt ifrån dem, både jag och M hade gärna träffat dem oftare. Men i november ska vi tillbaka, och december också och det ska bli kul :) Sedan får vi väl försöka åka när vi kan och har råd. 

 

Nu ska jag vi ut på en promenad och sedan ska jag läsa lite engelska som jag inte hann med i veckan. Första delmomentet i svenska och engelska tar slut på fredag och jag ligger lite efter i engelskan så nu måste jag sätta fart. 

 

Tjingeling 

 

Nu har jag pluggat i nästan två veckor. Jag måste säga att jag tycker det går bra faktiskt. Det är lite svårt att sätta igång varje dag men det går alltid tillslut. Jag har inte riktigt kommit in i allt så det går lite sådär med planeringen, men nu ska jag börja med att varje söndag sätta mig och göra ett schema för kommande vecka över vad jag ska göra, vilken dag osv... som jag sedan sätter upp på kylskåpet så ser jag den varje dag. Det tror jag kommer fungera bra och jag tycker att det är skönt att ha en planering framför mig att följa. Jag är en kontrollmänniska och vill planera allt som går så mycket som möjligt, så jag blir inte så stressad över skolan om jag skriver upp allt jag ska göra. 

 

Nu väntar jag på att min man ska komma hem från jobbet, sedan ska jag diska och städa lite och efter det blir det nog något avsnitt av SOA, så bra :) 

I helgen ska vi gosa bebis, längtar!