Zigge
Publicerat den
04:13 Zigge blev överlycklig när jag inte kunde sova och äntligen kom ut och satte mig i soffan. Gullfisen ❤️
När min hjärna inte låter mig sova...
Publicerat den
❤️
Publicerat den
Sitter hemma hos syster och bredvid ligger sovande NovaLi och Diff som tryckt ihop sig så gulligt i soffan. Sötisar ❤️
Milou fick ta golvet, men lika söt ändå ❤️
Var rädda om varandra!
Publicerat den
Undrar vad jag gjorde för ont i mitt förra liv för att jag nu ska behöva utstå alla denna smärta!
Jag befann mig i en lyckobubbla när vi flyttat till den nya lägenheten, tills den bara fem dagar senare sprack och jag övergick till djup sorg. Fem dagar kan tyckas vara väldigt kort tid och det är det också. Men en sekund är betydligt kortare och det är vad det kan ta för att ett liv att släckas. Fem dagar efter flytten fick jag nämligen beskedet att en person som funnits i mitt liv så länge jag kan minnas, precis omkommit i en trafikolycka. Allt svartnade och jag visste inte i den stunden hur jag skulle reagera, den var en sådan chock och det gick inte att ta in. Jag satt och tänkte ett tag på det jag just fått höra, innan tårarna kom. Resten av kvällen grät jag, men jag hade fortfarande inte förstått. Två dagar senare var det som om jag helt plötsligt fick ett riktigt hårt slag i magen och över bröstet och ALLT kom över mig. Jag grät och grät och grät... i flera, flera timmar. Jag har fortfarande inte förstått och det kommer ta lång tid för mig att bearbeta det här. När min morbror dog, också plötsligt, för snart sex år sedan tog det egentligen flera år innan jag lärde mig att hantera det. Jag tror aldrig man förstår eller accepterar det helt, men någon gång kommer man till en punkt där man inser att det faktiskt är som det är och man lär sig att leva med den smärta det innebär. Man slutar aldrig att tänka på, sakna, älska... de personer man förlorat. Det kommer alltid att göra ont!
Detta har golvat mig totalt och jag har inte klarat av att gå till skolan på två veckor, mer än enstaka gånger och vissa lektioner.
Och bloggen har absolut inte varit prioritet och kommer heller inte vara det, men nu när vi fått internet till den nya lägenheten så kommer jag skriva här när jag kan och orkar.
Just nu behöver jag reda ut saker med skolan, jag behöver tid för mig själv och med de som står mig nära. Glöm aldrig att uppskatta dom som finns omkring er, bråka inte för mycket och över skitsaker, säg fina saker till varandra, kramas mycket!
Ni vet aldrig när det blir sista gången, sorgligt men så sant! Var rädda om varandra! ♥
