Tänk att det skulle komma en dag då det är min tur att känna hopp. Jag har för en gång skull ett mål på jobbfronten i mitt liv. Jag är 20 år och har hela livet framför mig men jag har känt mig stressad över att jag fortfarande inte vet vad jag vill jobba med riktigt. Jag har känt mig stressad över att komma igång med ett arbete som jag verkligen vill ha. Livet väntar såklart inte på att man ska bestämma sådant utan tickar på alldeles för snabbt ibland. Jag har velat mellan så mycket olika yrken - undersköterska, spa-/hudterapeut, butik, dagis, konditor, fotograf... Nu har jag äntligen bestämt mig för vad jag vill - sjuksköterska! Jag är så taggad och ju mer jag tänker på det desto mer vill jag det så jag tror verkligen det är rätt för mig. Först och främst måste jag läsa upp en hel del betyg som jag inte har med mig från gymnasiet så jag har varit på några möten under veckan om det och skickade i fredags in en ansökan om att få börja läsa upp mina betyg på distans (för jag är inte redo att sätta mig i skolbänken fem dagar varje vecka än). Nu återstår att se om jag bli antagen vilket jag självklart hoppas på. Det blir ju en lite speciell process eftersom jag skulle komma in mitt i en termin men att läsa upp sina betyg är ju för det mesta ganska individuellt eftersom alla har olika ämnen och ligger på olika nivåer så för mig skulle det inte vara några problem att komma in mitt i terminen. Det är ju bara att jag behöver köra på lite snabbare för att hinna klart med allt innan terminen är slut men jag känner mig så taggad och jag är beredd att köra järnet. Det känns så roligt att jag ska läsa upp betygen för att komma vidare in på sjuksköterskeprogrammet.

Jag har världens bästa stöd i Mathias här hemma också så det här kommer jag såklart klara galant!

Det jag oroar mig för är engelskan för där är jag så fruktansvärt osäker men jag får bita ihop och ta mig igenom det för det är något som krävs för att bli behörig att söka till SSK.

 

Nu till något helt annat nämligen årstiden. Det kom lite som ett slag i magen när vi gick från sommar till höst över en natt. Löven faller gula till marken, det blåser och DET ÄR KALLT! Hur mycket ska jag behöva klä på mig för att inte frysa INNE. Jag har haft underställ på mig inne varenda dag sedan hösten slog till, två filtar och just nu har jag dragit på mig en tjock luvtröja från M's garderob. Vi försöker skruva upp elementen men ingen värme kommer, är det så att dem stänger av värmen i hyreshus över sommaren och sätter igång det någon gång när dem känner för det? Kan jag inte välja själv när jag vill att mina element ska ge mig värme? Om det nu är så att vaktmästaren eller hyresvärden (eller vem det kan tänkas vara) gör så, kan jag tycka att dem borde känna själva att det är tillräckligt kallt nu så det är nog dags att sätta igång värmen till sina stackars hyresgäster nu. Jag fryser i alla fall häcken av mig i denna kyla.

 

Och så har jag en sak till att säga. Det här med flyktingkrisen som pågår för fullt, det har väl ingen missat. En bild började spridas och det satte verkligen igång något i väldigt många människor, det blev väldigt blandade reaktioner. Jag har inte tänkt att uttala mig om detta, jag har min åsikt precis som alla andra men jag hade tänkt hålla det för mig själv. Men nu orkar jag inte vara tyst så jag kommer faktiskt att dela med mig av mina åsikter ändå. Men inte nu, det får bli i ett eget inlägg idag eller de närmaste dagarna.

 

Den här lägger jag upp till att börja med: