Jag sitter här och gråter över en sak som för många andra kanske är pytteliten. Det är i alla fall så att jag under hela min skolgång har haft jättesvårt i ett ämne och det ämnet är ett av de jag ska läsa nu, nämligen engelska. Jag känner att jag kan behöva lite mer hjälp för att klara kursen och har skrivit ett meddelande till läraren för att informera om detta. Tillbaka får jag ett svar som kändes som ett slag i magen, hon ignorerar helt mitt problem och meddelar tydligt att endast engelska kommer att användas i både skrift och tal. Jag tycker ju att hon kunde ha respekterat det jag hade att säga och kanske istället kunnat boka in ett möte så vi kunde prata om hur vi kunde göra i min undervisning för att det så bra som möjligt skulle kunna passa både mig och henne. Det är ändå distans och det är ju lite mer "böjbart" och det finns mer möjlighet att forma utbildningen till individen än vad det är möjligt när en hel klass sitter på plats i skolan och ska göra samma sak samtidigt varje dag. Det lovas ju alltid att man ska ta hänsyn till individen hela tiden men det hålls aldrig. Jag blir så besviken, jag tappade precis all min motivation att ändå försöka mig på denna kurs. Jag behöver den för att kunna söka till högskola sedan och då måste jag ta mig igenom den. Engelskan är det sista jag vill ta mig an men jag gjorde det ändå, det är synd att det ska behöva förstöras för att man inte respektera andras behov.