Det är väl ingen som har missat bilden på den treåriga lilla pojken som låg död på strandkanten som har spridits som en löpeld på internet? Den har har nog inte lämnat någon oberörd, många har gråtit medans andra har blivit fullkomligt rasande - arga på att en sådan bild sprids på nätet, på ett dött barn. Det har absolut inte något man vill se när man bläddrar i sitt flöde på facebook. Det gör ont i mig att se bilden, att barn dör på sin flykt - och vuxna också såklart. Det gör ont i mig att människor ska behöva fly för sina liv, lämna sitt hem. Jag kan inte tänka mig in i situationen att behöva lämna mitt hem, fly från mitt hemland, det vill man inte. Det gör ont i mig att den lilla pojken tvingades fly för att inte bli dödad och ändå dör på sin flykt.

Jag har vänner på facebook som har yttrat sin åsikt om denna bild, alla tycker olika och det har man rätt till. Vissa tycker att bilden ska sluta spridas för föräldrarnas skull, ingen förälder ska behöva se en bild på sitt döda barn. Andra tycker att bilden har gjort nytta.

Här är min åsikt om bilden: Jag tycker självklart att det är en fruktansvärd bild att se, det ÄR fruktansvärt det som händer. Jag vill inte ha den bilden i mitt flöde på facebook. Jag får ont när jag ser den och när jag tänker på den. MEN jag kan hålla med att bilden har gjort nytta. Tyvärr ska det tydligen krävas en bild på en treåring pojke som dött för att folk ska inse allvaret i det hela. Bilden har gjort nytta på det sättet att folk har skänkt så mycket pengar för att hjälpa, det är bara så tragiskt att det behövdes denna bild för att det skulle hända något. Jag läste att pappan till den treåringa pojken är tacksam för att bilden resulterat i att så många har gjort vad dem kunnat för att hjälpa till i det här. För det är tragiskt nog tack vare den bilden som gjort att så många har engagerat sig i detta nu. Självklart hade han väl önskat att ha kvar sin lilla son i livet och att denna bild inte ens skulle behöva finnas, precis som vi alla andra också önskar. Men tack och lov att han kan se något positivt för det antar jag är bland det sista man kan göra när man förlorar ett barn.

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag aldrig varit så engagerad i flyktingpolitik eller politik överhuvudtaget, men när den här bilden dök upp i mitt flöde så brast det något inom mig och jag är glad att folk fått upp ögonen och skänker pengar eller gör vad dem kan. Jag kan inte skänka pengar för jag har inte pengar så det räcker till både mig själv och att skänka, när jag väl kan göra det så ska jag.  Och det behövs ju inte mycket för att det ska göra skillnad, kan man ge 50 kr så är det bra. Men kan man som jag inte skänka pengar så finns det många andra sätt, t ex att skänka kläder som man inte använder längre vilket jag gjorde för ett tag sedan, det är också en hjälp.

 

Jag kommer inte att dela bilden här för alla har nog redan sett den.

Den här bilden lägger jag upp igen ifall någon vill använda något av dessa nummer: