Jag låg vaken från att jag gick och lade mig ca 22:30 till 00:30. Skickade strax innan 00:30 ett sms till Mathias för att bara tala om läget, ville inte väcka honom såklart. Men det tog inte många minuter innan jag greppade telefonen i ren panik, gick ner på nedervåningen och ringde upp honom. Han hade precis somnat sa han, men att det inte gjorde något att jag ringde. 

Jag satt och grät och hyperventilerade ett bra tag innan han lyckades lugna mig lite. Jag bestämde mig för att gå upp igen för att försöka sova igen. Då var klockan strax innan 01:00. Nu är kl 02:20 och jag har fortfarande inte sovit en blund, inte ens några minuter. Jag gråter så tyst jag bara kan för att ingen ska höra samtidigt som jag försöker ta lugna, djupa andetag (vilket går sådär). 

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan verkligen inte sova - och ju längre tid det går utan att jag somnar, ju värre blir panikångesten. Jag bara känner hur den växer i mitt bröst! 

Riktigt, riktigt obehagligt...