Jag känner mig så trött och seg i kroppen och mitt huvud känns som en bombnedslag och har gjort sen i början av förra veckan. Jag tänker på allt på samma gång och kan inte få ordning på någonting alls därinne. Jag får panik över det och därmed blir det bara mer rörigt. Det som fyller mitt huvud mest just nu är skolan och allt som rör det. Jag har fått tillbaka den ständiga ångesten över skolan igen, som förra året, men inte alls lika stark men den finns där och det tynger mig. Det är saker dit och det saker hit, hela tiden och jag är så stressad. Som tur så är det inte så långt kvar till jullovet (även att det veckorna just nu känns som evigheter), så jag hoppas jag kan koppla bort allt då som har med skolan att göra och bara slappna av och njuta. Mathias har sökt utbildning på komvux till våren, som ligger på samma skola som jag går på, så jag hoppas innerligt att han blir antagen så jag kan ha någon att luta mig mot i skolan de dagar allt känns totalt skit. Och så hoppas jag självklart för hans skull också att han blir antagen, så han slipper sitta hemma hela dagarna och göra ingenting. 

 

Nu till detta inläggets rubrik. 

Jag satt på bussen hem från skolan idag och på andra sidan gången sitter två äldre kvinnor och diskuterar. Jag hör att dom pratar, men jag lyssnar inte direkt. Men plötsligt hör jag ett namn och då reagerar jag. Namnet var på en person jag känner och därmed började jag lyssna smått. Jag tycker att man ska tänka steget längre innan man öppnar en diskussion på en allmän plats om, i det här fallet, en enskild person. Man får faktiskt tänka på att någon i omgivningen kan vara en bekant till personen man pratar om och kan ta illa upp. Vill man mot all förmodan ändå prata öppet om en enskild person så får man se till att viska så att ingen annan hör, vilket också kan uppfattas fel. Så, vill man säga något kan man vänta till ett lämpligt tillfälle istället. 

Jag tycker i alla fall att det är respektlöst och ogenomtänkt att göra som dom gjorde, fy och skam! 

 

Tjingeling,