jag känner att jag inte riktigt passar in där jag är just nu.
jag saknar det gamla jag hade. mitt gamla jag.
då kände jag att jag inte passade in där jag var just då,
och jag mådde inte alls bra av det då.
men det är väl när man testat andra saker som man inser vad som verkligen är rätt?
man måste ju testa sig fram för att få reda på om det är det man vill eller inte.
och jag känner nu att jag saknar det mesta som jag hade förut.
jag saknar kopparberg.
jag saknar kompisarna där.
jag saknar alla år där.
jag saknar alla minnen som jag har med mig därifrån.
allt jag var med om, med mina kompisar, familjen och själv.
jag saknar helt enkelt typ allt därifrån.
jag saknar alla snälla människor som finns där. gamla ''släkten'' t.ex.

under min tid här har jag fått mycket bra, och även mycket dåligt.
men jag har också förlorat alldeles för mycket bra, men det mesta som är dåligt finns fortfarande kvar.
det sitter som är fästing, som inte går att ta bort.
men det som är bra, är jag rädd om, för det sitter oftast inte lika hårt. lättare att förlora.
hur varsam man än är om det som är bra, så försvinner det ibland ändå, helt plötsligt. av någon anledning.
jag skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka det bra som försvunnit, men jag vet inte hur och vad händer om jag misslyckas?
vad som helst kan ju hända, men jag vill ju så gärna ha det tillbaka. men hur fan ska jag göra?

jag vill att allt ska bli som förut, det jag förlorat vill jag ska komma tillbaka.
jag har många önskningar som jag vill ska slå in.
men en är att
- jag skulle vilja bli accepterad för den jag är, och inte för någon jag borde vara, i den här världen! -