Carolin var 11 år när hon upplevde första misshandeln av sin pappa. Han tvingade av henne tröjan och slog med ett bälte mot hennes rygg.
Hon hade två syskon, en lillasyster som var 5 år och en storebror som var 17 år. Det hette Sofie och Marcus. Sofie hade inte stor chans mot deras pappa, men Marcus gör allt han kan för att stoppa det som pågår. Han tycker att det är så obehagligt att höra sin syster skrika förfullt och inte kunna försvara sig.

Marcus sitter på sitt rum en tisdagskväll. Han läser en bok och allt är tyst. Det enda han hör är den underbara sångrösten från vardagsrummet, och melodin som spelas på pianot. Det är Carolin som sjunger och spelar.
Marcus älskade att lyssna på när Carolin sjöng och spelade piano. Hon var så duktig.
Han tog en paus från boken, satt tyst i hans säng och bara lyssnade.
Han var påväg ut till Carolin. Han skulle berätta för henne hur bra hon var.
Marcus hann bara få tag i dörrhandtaget. Då slutade hon sjunga och spela. Då hörde han deras pappa.
- Carolin, du vet väl att du inte får spela på det där jävla pianot när jag är hemma? sa han.
- Ja, jag vet. Förlåt, jag visste inte att du hade kommit hem, svarade Carolin och skulle gå in på sitt rum, när hennes pappa Jens tar tag i hennes arm. Hårt.
- Aj, släpp mig. Jag får ont!
- Trodde du, ja... sa Jens och kastade henne mot pianot, slet av henne tröjan och slog 3-4 gånger med bältet mot hennes rygg.
Carolin skrek. Marcus rusade in i vardagsrummet och fick se vad som hände. Han puttade bort Jens mot hörnet, han ramlade omkull.
Marcus drog med sig Carolin och hennes tröja. De sprang ut i trappuppgången och sprang nerför trapporna, samtidigt som Carolin drog på sig tröjan.
I porten mötte de Therese, deras mamma.
Hon såg att något var fel. Carolin kunde inte prata för hon grät så mycket. Marcus berättade vad som hade hänt. Therese blev tårögd och förbannad. Hon tog med sig Marcus och Carolin till polisen. Hon hade sår på ryggen. Djupa sår. De visade såren och Marcus berättade för polisen vad han hade sett och hört.
De gjorde en polisanmälan.
Sedan åkte de och hämtade Sofie på dagis, och åkte hem till deras moster. De fick sova där hur länga de ville.
Therese ringde till barnens farmor och farfar. De skulle få veta vad deras son ställt till med.
De pratade i ungefär en halvtimme.
- Vad sa dem? frågade Sarah, barnens moster.
- De förstog. De bad om förlåtelse flera gånger för att vi måste gå igenom det här pga deras son. De grät också, båda två. svarade Therese.
Ska du ringa Jens?
- Jag vill inte, men jag måste få reda på vad fan han håller på med.
- Låna min telefon, men ring dolt. Annars fattar han att är här. 
 
- Vart är mamma? frågade Marcus.
Sarah sa ingenting, hon bara kollade på honom.
-Okej, jag fattar. Hon pratar med Jens, visade han till henne, för att Carolin inte skulle höra.
Hon hade fortfarande tårar rinnandes på kinderna. Hon kunde inte sitta och luta sig bakåt, och inte heller ligga på rygg. Hon hade för ont.

Therese kom ner igen och hon grät. Marcus gav henne en kram oh visade i hennes öra.
- Det kommer bli bra, jag gör allt för Carolin och Sofie. Och dig med, mamma. Vi fixar det!

Sedan gick han in till Carolin.
Han tittade först in, så hon inte höll på att somna. Hon låg och skakade grymt mycket.
Marcus sprang in till henne och kramade om henne försiktigt.
- Det kommer ordna sig, Carro. Fixar ingen annan det, kommer jag ordna så att du slipper det här. Jag gör allt jag kan för dig, jag älskar dig! sa Marcus.
- T...tack Marcus. Jag är glad att du finns. Om du inte hade varit hemma, så skulle jag inte vara vid liv nu. Jag älskar dig också, marcus. Du räddade mig, sa Carolin.
Det var det första Carolin hade sagt på flera timmar.

Den natten sov Marcus bredvid Carolin. Han lämnar henne helst inte själv.
Han vaknade av att det ringde på dörren.
Han smög ut från rummet, ut i hallen och tittade i titthålet på dörren. Först såg han ingen, men personen utanför dörren flyttade sig ett steg åt sidan, då såg han.
Marcus slängde sig bakåt, sprang upp till rummet där Therese låg och sov. Han skakade om henne snabbt och sa att Jens stod utanför dörren.
Hon flög upp ur sängen, nerför trappan och ut i hallen. Ingen stod utanför, men dörren stod på glänt............

FORTSÄTTNING FÖLJER!