Marcus och Therese sprang in i vardagsrummet där Marcus och Carolin sov.
Jens satt på Carolin och höll ett hårt tag om halsen på henne. Hon var nästan blå i ansiktet.
Marcus och Therese rusade fram samtidigt och slog till Jens, flera gånger. Tillslut släppte han taget om Carolin och sprang ut.
Carolin var nästan medvetslös. Hon kunde knappt andas och hon grät som aldrig förr.
Marcus och Therese lade sig på varsin sida om henne, och höll om henne, väldigt försiktigt. De grät också.

- Vem fan är så jävla sjuk i huvudet, så man skadar sitt eget barn medvetet? Jag fattar inte vad han har uppe i sitt huvud. Han förstår fan ingenting, den jäveln. Skulle jag få chansen, skulle jag slå ihjäl honom, lugnt, så han fick lida. Tills han låg ner, så skulle han kanske fatta vad fan han håller på med, skrek Sarah i köket.
Therese höll med, fullt ut.
- Jens är sjuk. Han var min pappa. Nu, är han ingenting. Han har förlorat sin roll, till mig och Carolin. Sofie förstår ännu inte vad som händer, men hon lär märka. Då har Jens ingenting kvar. Han förtjänar att bli av med allt. Det är rätt åt honom, sa Marcus när han kom in i köket där Sarah och Therese stod och pratade om vad som hade hänt.
Sofie kom också in.
- Marcus, jag vet vad som har hänt. Jag såg att pappa satt över Carro imorse. Jag blev rädd, och sprang upp till mammas rum, men hon var inte där. Hon hade redan gått ner med dig. Vad har hänt med pappa? Han har inte varit så dum förut. Jag är rädd för........Jens! Jag vill inte vara med den dumma killen. Jag vill inte att han ska vara min pappa längre, går det inte att byta till en snäll pappa? frågade Sofie.
- Men gumman, då... sa Marcus, böjde sig ner och tog upp Sofie i famnen och kramade henne länge.
Han gick ut från köket, så Sarah och Therese skulle få prata i fred.
- Vad vill du göra, Sofie? Vill du rita? frågade Marcus.
Sofie nickade. Han tog fram papper och penna och satte henne i sovrummet.
Sedan gick han in till Carolin.
- Hur mår du nu, Carro? frågade han.
- Hmm.... Det är ju bättre än förut, men jag mår illa, och jag har ont. Hur kunde han veta att vi var här?
- Jag förstår det. Det vet jag inte. Mamma och Sarah vet inte heller, sa Marcus.
Carolin blundade och höll sig för magen.
- Är du hungrig? frågade Marcus.
- Ja, lite.
- Jag hämtar o'boy och macka till dig.

- Tack Marcus, sa Carolin när han kom med maten.
- Det var så lite så!

Han gick mot dörren, så att Carolin skulle få äta i fred, men då kräktes hon. Han sprang tillbaka.
- Vad hände?
- Han slog mig i magen imorse, så jag har visst svårt att äta, sa Carolin och började gråta.
Marcus gick ut i köket och sa till att Carro har fått slag i magen av Jens, så hon har svårt att äta. Hon fick nyss upp det.
- Jag torkar upp det, så kan ni vara med henne, sa Sarah.


FORTSÄTTNING FÖLJER!!!!! 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu har jag inte skrivit mer på ''Flykten från verkligheten'', men såklart kommer det en del 3 också. Fast jag vet inte när.
Så fort jag har skrivit mer, så kommer det upp på bloggen.
Men det blir nog inte imorgon iaf.
Så nu kommer jag skriva annat på bloggen tills det kommer en till del.

Ha det bra!
HEJDÅ...............