Nästan i alla fall.. Jag ska börja läsa upp till högskolebehörighet på distans så det blir ju förhoppningsvis inte samma "skolbänkskänsla", det är just den känslan jag ville komma ifrån när jag valde att plugga på distans. Jag börjar redan på måndag och jag fick antagningsbeskedet i tisdags så det blev verkligen bråttom att beställa kurslitteratur, som för övrigt inte ens har skickats än så böckerna kommer inte ha kommit fram till mig när jag börjar på måndag så jag hoppas att det kan lösa sig ändå och att böckerna kommer tisdag eller onsdag som senast. Jag kan säga att jag är så förbannat nervös men så det är ju helt normalt när man ska påbörja något nytt på ett nytt ställe, samtidigt försöker jag intala mig själv att det kommer gå bra. 

Jag måste också säga att jag är riktigt stolt över mig själv. Att jag med det bagaget jag faktiskt har, ger mig på att börja skolan igen - vilket faktiskt var en av de sakerna som fick mig att må så dåligt. Jag kunde hålla mig borta från det helt och inte utsätta mig för den rädslan, vilket jag faktiskt hade planerat. Men när jag nu har bestämt mig för att bli sjuksköterska behöver jag lägga till flera ämnen, som jag inte fick med mig innan jag hoppade av gymnasiet, för att få en högskolebehörighet. Det är räknat till ungefär ett och ett halvt år, så om jag har tur kan jag söka till högskolan till våren -17. Jag vet vilka personer jag har stöd ifrån och kommer försöka att ty mig till dem om det är något, jag vill verkligen inte ha detta förstört för mig av folk som inte tycker som jag. Jag ska därför försöka hålla mig borta från alla negativa åsikter om detta. 

En till anledning till att jag väljer att plugga på distans är att eftersom sjuksköterskeutbildningen är heltid på skolan så ville jag nu gå detta på distans (men kommer behöva vara på plats på skolan vid alla provtillfällen) för att komma lite mjukt in i skolan igen för att jag då lättare ska klara att gå sjuksköterska heltid på plats. Det kände jag var ett klokt beslut. 

En till sak som hänt sedan sist är att jag har anmält mig till högskoleprovet som är den 24 oktober. Så nu har jag börjat träna på gamla prov som finns och jag är chockad måste jag säga, så fruktansvärt svårt. Att jag kunde svenska var för mig en självklarhet att jag kunde, tills jag började träna på högskoleprovet. Ordförståelsen innehöll ord som jag aldrig någonsin varken hört eller sett förut. Helt otroligt! Matten är ju fruktansvärd alltså och engelskan ska jag inte ens tala om, herregud! 

 

Nu ska jag äta en banan och ladda inför en promenad med mormor.