Pluggandet tar upp väldigt mycket av min tid. Ja, och Netflixtittandet ;) hehe. För det är ungefär vad jag gör om dagarna - pluggar och tittar på Netflix. Idag har jag dessutom varit inne i stan på komvux för att försöka få hjälp med engelskan. Jag har det så svårt i det ämnet och jag har varit på flera gånger och bett om hjälp, men ingen respons så då tänkte jag att komvux kunde hjälpa mig att prata med dem om det. Jag läser ändå genom komvux men på en annan skola för att kurserna inte fanns som distans på komvux, så de betalar den andra skolan för att jag ska få gå där. Alltså tycker jag att det borde ligga i deras intresse att allt fungerar som det ska och att lärarna bryr sig om svårigheter och så. Men icke, det fick jag minsann ta tag i själv, igen. Ibland vet jag faktiskt inte vart jag ska ta vägen, vissa saker bara orkar man inte driva vidare själv när man försökt med allt. Så nu måste jag göra samma sak som jag redan gjort, igen. Jag blir bara för trött! 

 

Vissa dagar tänker jag på om allt detta verkligen är värt det. Det kanske inte är meningen att jag ska bli något, jag möter bara på massa svårigheter och hinder så fort jag tar mig för något jag vill i livet. Jag vet att motgångar inte är något man kan komma ifrån i livet, alla möter på det. Men jag är så fruktansvärt trött på att jag inte kan göra någonting utan att behöva slå mig fram, jag är helt slut innan jag knappt hunnit börja. Och ja, jag vet att det ibland krävs att man måste slå sig fram för att nå dit man vill men varför varenda gång jag ska göra något? Att jag inte ens kan få hjälp med ett ämne man har det svårt i, ett ämne jag dessutom absolut måste ha för att ens ha behörighet att söka till sjuksköterskeprogrammet som jag vill in på. 

Jag tycker att det är respektlöst av lärarna att inte ta detta på allvar. Jag skakade och grät hysteriskt en timme innan en muntlig uppgift i engelska för ett par veckor sedan, uppgiften var över på tre minuter, efteråt grät jag en timme till. Det är faktiskt inte okej. 

Nu är jag ganska arg och kommer skriva ett meddelande till engelskaläraren. Jag kommer bli så arg om detta resulterar i att jag inte får godkänt i kursen, för jag har bett om hjälp och inte får någon hjälp så är det inte mitt fel. 

Ibland önskar jag att jag var lärare så jag kunde visa hur man faktiskt är en bra lärare. Jag har varit med om mycket skit under mina år i skolan och jag skulle ha mycket att relatera till för att hjälpa elever. Nu är inte läraryrket något för mig men jag önskar ibland att det var det. 

 

Jag är alldeles för upprörd för att skriva vidare. Hade tänkt skriva om våran roadtrip förra helgen men jag gör det en annan dag när jag är gladare. 

Nu ska jag vänta på lillebror och min man och vi ska göra tacos till kvällsmat.