Det har jag inte haft på så länge, ångest har jag haft men inte just söndagsångest. Senast måste ha varit innan jag hoppade av gymnasiet och det var ju i juni förra året. Efter det har jag ju inte haft något på måndagar som gör att jag får ångest på söndagarna, som när jag skulle till skolan efter en helg. 

... Men igår var det som ett slag i magen, jag mådde så illa och gråten satt i halsen. Tror absolut att jag fick en släng av söndagsångest igen. Idag var jag ju tillbaka i "skolan", om man ska kalla det så. Skolbänken kan vi kalla det. 

Även att det är något som jag är van vid (tyvärr, att man ska behöva blir van vid något sådant) så blev det lite som nytt igen eftersom jag inte haft just söndagsångesten på ett tag. Det kom som en chock och blev panikartat. 

Jag vet hur dåligt jag mådde de senaste två åren på gymnasiet, så det blev lite samma känsla nu när jag ska börja studera igen. Jag har så svårt att vara i större grupp, eller en samling människor överhuvudtaget som jag inte känner. Jag spyr hellre än att prata inför människor och spy är något jag verkligen avskyr att göra och jag är väldigt rädd för att göra det, ändå skulle jag välja det framför att prata inför folk jag inte känner. Att dra uppmärksamheten till mig är bland det otäckaste och obehagligaste jag vet. Jag får sådan lust att bara stoppa fingrarna i halsen och slippa det, sjunka genom marken tills allt är över. 

Imorse kom jag fram en halvtimme innan jag började, så jag satte mig i sjukhusets entré och försökte slappna av en stund. Jag hade så fruktansvärt ont i magen, gråten satt i halsen, hjärtat slog otroligt snabbt och jag var tvungen att bara fokusera på min andning. 

 

Ja, ni ser att det verkligen satt sina spår i mig. Det tär i mig och det är fruktansvärt jobbigt. 

Allt gick bra, jag hittade rätt och jag klarade mig genom den timmen vi satt i klassrummet. Jag kommer få kämpa varje dag för att klara att komma dit och genom dagarna. Men även att jag känner mig så osäker i mig själv så känner jag ändå en liten tro på mig själv. Någonstans har jag bestämt mig för att jag ska klara det här. Jag vill det verkligen! Jag skulle verkligen bli så stolt över mig själv. 

Hoppas jag slipper söndagsångesten hädanefter, för den är en stor anledning till att jag skulle backa och det vill jag inte. 

Efteråt så gick (läs: halvsprang) jag till mammas jobb och pratade med henne ett tag. Kl 12 gick vi och lunchade ihop och det tyckte jag var mysigt. Thaibuffé, jättegott! 

Hennes lunch var slut kl 13 så jag satte mig i personalrummet och läste tidningar innan jag åkte tåget hem kl 14. 

Det var skönt att få prata och luncha med mamma, det hoppas jag blir fler gånger ♥