Jag önskar så att jag kunde slippa söndagsångest. Jag vill inte tycka det är jobbigt att en ny vecka börjar. Jag tokälskar helger och att vara ledig, men jag vill samtidigt inte att det ska vara jobbigt för mig när det är andra veckodagar. Just nu vill jag kräkas varje måndag - fredag. Jag vill inte känna så! 

Jag vill att alla mina dagar, oavsett vardag eller helg, ska kännas meningsfulla. Jag vill vara glad och må bra. 

 

Den här veckan får jag trösta mig med att det är kortvecka, måndag - torsdag. Och långhelg, fredag - måndag. Då känns det ju lite bättre, men så är det inte varje vecka. 

 

Jag vill alltid hjälpa folk som står mig nära så mycket jag bara kan, men det är inte alltid det tas som man vill. Då känner jag mig frustrerad, vill bara skrika ut. Samtidigt glömmer jag bort att jag också behöver hjälp, att jag behöver tänka på mig själv ibland. Men i vissa situationer kan jag inte bara tänka på mig själv när jag ser hur dom jag älskar skadas mitt framför ögonen på mig. Då måste jag räcka ut min hand och hoppas på att den greppas, men det gör den inte alltid. Vad ska jag göra då? Jag kan inte lägga det bakom mig för jag kan inte låta det vara och se personer skadas mer och mer. Samtidigt ska jag också hjälpa mig själv. 

Det är så mycket som ligger på mina axlar.