Jag har aldrig tidigare känt att tiden går så snabbt men samtidigt så sakta. Så känner jag nu. 

Var fjärde vecka har jag inlämning i svenska och var tionde vecka har jag inlämning i samhällskunskap och religion. Det kan ju tyckas vara ganska lång tid och det tyckte jag med, TILLS jag började. Det går i rasande fart. I början tycker man att man har så mycket tid på sig så det gör inget om man väntar ett par dagar med uppgiften, men helt plötsligt står man där sista veckan med uppgifter knappt påbörjade och får sitta till sena kvällar för att hinna med att bli klar till inlämningsdagen. Samtidigt går tiden så fruktansvärt sakta, t ex den här terminen har känts som en evighet och det känns som en evighet kvar till den är slut, vilket för min del är 5 februari. Nästan två månader ju. Och december är ju redan fullproppad med saker som görs istället för att plugga, för något jullov har jag då inte. Inte en enda dag ledig, full fart hela tiden. Lite konstigt kan jag ju tycka. 

MEN på måndag kommer jag få en ny inlämningsuppgift som ska vara inlämnad senast 8 januari, så jag ska försöka lägga så mycket tid som möjligt på den under nästa vecka för sedan börjar alla julfiranden för vår del. Så förhoppningsvis har jag hunnit en bit på vägen så jag kan slutföra den i ett relativtv lugnt tempo under första veckan i januari då den ska vara inne. Två prov ska jag hinna klämma in också innan 5 februari, i samhällskunskap och religion, och två inlämningsuppgifter i samma ämnen. Och även en debatt, femtioelva kunskapstest och ännu en inlämningsuppgift i svenska, innan 5 februari.

När jag tänker på pluggandet så känns det som att jag ska gå sönder... Förtvivlad är jag... Väldigt förtvivlad...