Jag tror inte att jag har skrivit om det här innan, men jag och Mathias ska flytta till Göteborg. Vi känner att vi har inte råd att bo kvar här och det finns inte mycket annat som är billigare. Så vi har fått lov att bo hemma hos M's föräldrar tills vi kommer upp på fötter igen ekonomiskt. 

Jag är riktigt skraj för stora städer och jag har en speciell fobi/rädsla för just Stockholm, Göteborg och Malmö. Orsak oklar, men jag tippar på att det kan ha att göra med allt som skrivs om just de städerna. Man ser och hör ju allt som händer där och hur ofta det händer hemska saker, än vad som uppmärksammas i en mindre stad. 

Jag är rädd för i princip allt skulle man nästa kunna säga, så att flytta till Göteborg känns som ett mission impossible för mig, ungefär. Jag hoppas dock att jag snabbt vänjer mig och int är lika rädd - det är ju en stor begränsning för mig om jag ska gå och vara rädd och orolig hela tiden att någonting ska hända. Det gör jag redan nu och det är fruktansvärt jobbigt. Det måste jag bli av med. 

Jag hoppas också att vi inte blir kvar i Gbg allt för länge, för det är ingen stad som jag vill bo i mer än nödvändigt. Det kan gå helt okej att åka till på besök ibland, men att bo där - nej, det vill jag faktiskt inte. Så så fort vi båda fått en utbildning, så vill jag flytta därifrån snabbt som attan. Tyvärr vet jag att det är lätt att bli fast, helst om man hinner få jobb där innan man flyttar. När man väl fått jobb så är det ju inte det första man vill att säga upp sig. 

Hur som helst, så hoppas jag i alla fall att vi inte blir fast, det är lite av en mardröm för mig om jag kan få uttrycka mig så. 

 

Jag vill ju bo nära min släkt, och det gör fruktansvärt ont i mig att vi inte kan göra det. Jag önskat innerligt att vi hade haft råd att bo någonstans mittemellan min släkt och M's släkt. Men vi båda har ju lite utspritt. 

M har sina föräldrar i Göteborg och sin syster en bit därifrån, mostrar och kusiner i Östergötland. 

Jag har pappa i Varberg, syster i Stockholm, mamma och bror och större delen av släkten runt om Västervik. 

Frågan är: Vart i hela friden är mittemellan? 

 

Jag har spenderat stor del av dagen till tankar kring allt det här. Jag har en sån fruktansvärd ångest som ligger och trycker och tär inom mig. Det gör ont i mitt hjärta, kropp och själ. 

Tankarna flyger åt alla håll och mitt huvud är ett enda virrvarr. 

________________

 

Om jag ska uttrycka lite positivitet också i detta inlägg så har jag en plan framför mig nu, inte helt och fullt, men en ungrfärlig plan i alla fall. 

Eftersom jag hoppar av gymnasiet till sommaren så har jag gymnasiegemensamma ämnen som jag saknar betyg i, t.ex svenska, samhällskunskap, religionskunskap, naturkunskap, historia. Så jag kommer att så snabbt som möjligt ta kontakt med en folkhögskola där jag kan läsa upp de ämnena som jag behöver för att få grundläggande gymnasiebetyg. Jag vet dock inte hur lång tid det kommer att ta att läsa upp 5-6 ämnen, men jag hoppas att det inte tar allt för lång tid. När jag är klar med det så vill jag börja läsa till antingen hud- och spaterapeut eller spaterapeut. Och jag hoppas att jag kan börja göra det till nästa höst. Utbildningen är mellan 6-12 månader, beroende på vilken skola jag väljer. Sen är det ju bara att söka jobb för allt vad jag går för! 

 

Mer positivt är att jag bestämt mig för att köpa ett gymkort när vi flyttar dit. Jag vet att man inte ska skjuta på saker och det är ju en vanlig sak att skjuta fram just träning. Men om jag kunde hade jag gärna köpt gymkort redan nu, men eftersom vi ska flytta om tre månader så är det inte värt att köpa gymkort här - och så jobbar jag ju hela sommaren så något gym kommer jag inte hinna med i sommar i alla fall. 

Men när vi flyttar ska jag ta tag i denna lata och extremt otränade kropp. Har fått med M på denna deal också, så jag slipper träna ensam! 

________________ 

 

Igår var jag på möte med studie- och yrkesvägledaren på skolan. Jag berättade för henne hur jag tänkt nu med skolan - att jag hoppar av till sommaren - och lite av planerna framöver. Hon tyckte det var bra att jag ändå hade planerat inför den närmaste framtiden och att jag är villig att börja en utbildning så snabbt som möjligt igen. Jag skrev på papper om att jag bryter studierna här i sommar. 

Nu känns det verkligt, men jag ångrar mig inte en sekund. Detta ÄR rätt val för mig! 

 

Idag har jag varit så fruktansvärt trött så jag knappt orkat stå på mina ben. Jag glömde ta nässprayet för pollen igår kväll och i morse, hur lyckas jag? så jag antar att det var därför jag varit så himla orkeslös under dagen.