Nu har jag haft ett litet uppehåll härifrån på närmare en vecka. Men som jag skrev i fredags förra veckan så kom min lillebror hit och har spenderat veckan här hos oss. Så jag har lagt all min tid till att umgås med honom och Mathias. 

Vi har cyklat, badat, solat, spelat tv-spel, pratat, skrattat, kramats, spelat sällskapsspel och haft det bra och väldigt kul. 

Det har blivit lite av en tradition att han kommer och spenderat cirka en vecka här hos oss varje sommar. Det är alltid så roligt att ha honom här. 

Jag blev så ledsen i torsdags efter att han hade åkt hem, jag låg i sängen och tänkte tillbaka på veckan som gått, och insåg att det nog inte blir något besök av honom nästa sommar. Vi flyttar ju till Göteborg i augusti, och kommer att mellanlanda hos M's föräldrar tills vi (antagligen Mathias till att börja med) får ett jobb så vi får in pengar och vi hittar egen lägenhet. Vi har ju ingen aning om när det kommer att ske, men jag ber på mina bara knän att det sker innan nästa sommar. Skulle vi mot all förmodan inte bo i eget innan dess så kan han inte komma och sova över för det får inte plats nattgäster då. Och om vi skulle bo i eget, så är problemet: hur ska han ta sig dit? 

Det är ändå Göteborg och det ligger på andra sidan landet från där dom bor. Vi på västkusten och dom på östkusten. Han är inte allt för gammal så att sätta honom på tåg eller buss är nog inget alternativ. 

Jag pratade med Mathias om det och berättade att jag blev ledsen när jag tänkte på det. Vi satt och pratade om det ett tag och insåg sedan att om vi (åtminstone en av oss) har körkort tills dess så kan man ju faktiskt mötas halva vägen, om han får skjuts halva vägen så åker vi och hämtar där. En jättebra idé tycker jag! Hur som helst är det ju ett helt år kvar tills dess så det är ju ingenting att bekymra sig över nu, men jag är sån - jag bekymrar mig för allt innan jag ens behöver. 

Jag har blivit sån på sistone, vet inte varför, hur eller när, men sån har jag blivit. Jag är beroende av min kalender och jag skriver upp allt och planerar saker helst månader innan. Jag vill vara säker på saker och ha koll. 

Jag kommer ihåg för några år sedan - jag skulle alltid ha en kalender när ett nytt läsår i skolan började. Jag lovade mamma att jag skulle skriva upp alla läxor och prov som skulle komma upp i skolan, jag skulle flitigt använda min kalender - då fick jag en kalender. Jag skrev flitigt i den de första veckorna - i bästa fall den första och andra månaden. Sen låg den längst ner i väskan, i något skåp eller under sängen. Då hade jag glömt bort den. Men jag fortsatte med att jag skulle ha en kalender varje gång och lovade återigen att använda den flitigt, vilket jag inte gjorde. 

Nu kan jag inte vara utan min kalender. Jag hade inte klarat mig länge utan min kalender, knappt någon vecka i hela kalendern är tom. Jag skriver upp i stort sett varenda grej som kommer upp. Jag bara måste ha koll. 

Jag ser det inte som något negativt, nog kan det vara lite jobbigt ibland när jag ska planera något som händer om ett par månader och jag inte får någon respons för att jag är den enda som känner behovet av att planera så långt i förväg. Men jag ser inget negativt i det, jag tycker det känns skönt att ha koll och planera så långt i förväg får mig att känna mig trygg för då vet jag vad som kommer upp, när och hur. 

Ett exempel: Nu när vi flyttar till Göteborg behöver vi någonstans att ha våra grejer som inte kommer att få plats i M's föräldrars lägenhet. Alltså ett förråd. Det har jag tjatat om enda sen i april - när vi inte behöver det förrän i slutet av augusti. Mathias tycker absolut inte att det är någon brådska med att bestämma det, men det tycker jag. För jag vill ha koll. Jag vill veta att när det är dags att flytta så har vi det ordnat, så man slipper stressa med det i sista sekund. Det vill ju självklart han inte heller göra, men han tycker jag är lite för tidig med saker och ting ibland. Och det klandrar jag honom absolut inte för. Jag är medveten om att det kan vara jobbigt att leva med ett kontrollfreak. 

Självklart är jag inte så mycket kontrollfreak så att jag inte ibland kan vara spontan. Jag älskar att vara spontan ibland. Ibland drömmer jag mig bort till framtiden, när jag och Mathias har jobb och så pass bra ekonomi så man kan leva livet utan att plånboken drabbas särskilt hårt. Åka på weekendresor då och då. Utomlands eller inom Sverige. Åka någonstans där vi aldrig varit och checka in på hotell några nätter och bara njuta av livet. 

Vakna på morgonen utan några planer, sedan bara packa bilen och åka någonstans. Jag längtar till den tiden. 

Ut och resa. Leva livet. Njuta. Ha det alldeles, alldeles underbart! 

Hoppsan, nu kom jag på mig själv sitta och le stort. Bara tanken på hur underbar framtiden kan bli gör mig nästan tårögd, så glad och varm i kroppen. Vad jag längtar! 

 

Snart börjar Sommarkrysset på tv, så nu ska jag krypa ner i soffan och kura ihop mig i Mathias armar.

Min livlina, min fantastiska älskling, min framtida man, pappan till mina framtida barn. Han är en underbar människa, min Mathias ♥