Härlig känsla att vakna upp i morse och inse att jag är ledig trots att det är ny vecka. Skönt! 

Kunna sova länge på morgonen, känna sig utvilad. Dock vaknar jag ett antal gånger varje natt av att jag slår ihop käkarna riktigt hårt. Så på morgonen är jag så öm i munnen, så jag får oftast vänta ett tag innan jag äter frukost. Det är så trist och väldigt jobbigt att vakna av det flera gånger varje natt, det gör så fruktansvärt ont. Men då är det skönt att jag kan sova så länge jag känner att jag behöver för att ta igen den sömnen som försvinner när jag vaknar om nätterna. 

 

Idag har det varit ännu en sån där slapp dag när man bara tar det lungt och inga måsten finns. Förutom att vi var tvungna att gå till affären och köpa tzatziki förut, men det var inte så anstängande. Fanns dock ingen, så vi gjorde egen. Den blev inte så god. Det blev alldeles för mycket vitlök, men jag tar på mig skulden för det var jag som sa att jag trodde det behövdes mer (utan att ha smakat av innan). Dumt av mig. Men man lär sig ju av sina misstag, så till nästa gång vet jag det. 

 

Ikväll är Mathias ute och bowlar, det förtjänar han. Så jag är hemma och försöker sysselsätta mig. Det händer inte ofta att jag är ensam hemma, så jag vet inte riktigt hur man gör, hehe. Än så länge har jag sjungit singstar (passar på när ingen hör mig, tondöv som jag är ;)). Men jag tror nog att jag är halvt blind (eller så är jag bara trött) för jag såg knappt texten, så jag gav upp. Jag gick över till datorn istället och det är där jag är nu. Ett blogginlägg hade ju inte suttit fel tänkte jag och började på detta. Har ju egentligen inte mycket att skriva om, men jag låter fingrarna springa över tangenterna och så får vi se vad det blir. Kanske bara blir några ointressanta rader som skapar detta inlägg, vad vet jag. Jo, antagligen... 

 

...men jag fortsätter ändå: 

 

Om exakt en vecka idag så fyller jag år. Fast jag vet inte om jag ska längta eller inte. För just den dagen ska jag till skolan igen och lovet är därmed slut. Det är tråkigt. 

Min födelsedag infaller nästan alltid precis när skolan börjar igen. Nästan så länge jag kan minnas tillbaka i tiden så har min födelsedag hamnat på sportlovet (alltså detta lov) men typ på söndagen. Och då börjar skolan dagen efter. Jag längtar ju så jag nästan spricker till min födelsedag varje år, men jag har aldrig vågat längta så mycket när skolan börjar samma dag eller dagen efter. För jag vill ju att det ska vara lov fortfarande (helst för alltid). 

Å andra sidan så brukar ju tiden retas lite med en när man längtar riktigt mycket efter något, då brukar det gå så sjukt sakta istället för snabbt. Så jag kanske ska längta ändå. Hur som helst, så kommer ju min födelsedag förr eller senare. Först och främst längtar jag till jag får krama om min lillebror som jag inte sett på ett tag, på torsdag. Tills dess ska jag bara vara hemma och njuta av ledigheten (och fint väder förhoppningsvis). 

 

Ja, vad mer ska jag skriva. Har ingen aning faktiskt. 

Om detta var min dagbok som ingen hade tillgång till att läsa hade detta inlägget (och alla andra inlägg också för den delen) blivit långt, så långt. Hade nog aldrig slutat skriva. Det finns mycket som snurrar runt i mitt huvud som hade kommit ut här då.

Men nu är detta en blogg som vem som helst kan läsa och jag ska inte dela med mig av alla dessa tankar och grubblerier här. 

Nu ska jag försöka komma på nästa grej att sysselsätta mig med. Jo, men nu börjar ju Farmen strax, det kan jag kolla på. Jag och Mathias följer ju det slaviskt, så när han kommer hem ska jag spoila vad som hänt eftersom han missar det ;) 

 

Tjingeling,