Igår mådde jag illa och hade ont som bara den i huvudet, kändes som att maten jag åt igår befann sig uppe i halsen på mig och bara ville upp igen. Obehagligt - ja!
Hade jättesvårt att somna igår kväll, och huvudvärken & illamåendet blev bara värre ju längre det gick in på natten. Ibland somnade jag till, men väcktes sedan upp dramatiskt av att dunka till i huvudet eller att jag höll på att kräkas.
Så sömn existerade inte för mig denna natt, kan jag ju säga.
Larmet ringde kl 6.30 då det var dags att gå upp, göra sig i ordning, äta frukost, dra mig ut till bussen och åka till skolan. MEN så blev det inte, fanns inte någonstans på världskartan att jag ens skulle klarat det i mitt tillstånd.
Så jag drog iväg ett sms till mamma och berättade hur jag mådde och att hon skulle ringa till skolan och sjukanmäla mig.
Efter att jag pratat med älskling en stund, hann jag inte ens tänka innan jag somnade. Sedan vaknade jag och gick upp för att försöka få i mig lite frukost, vilket jag lyckades ganska sådär någorlunda bra med. Jag får väl försöka äta lite i taget, men rätt så ofta idag, så jag inte svimmar eller något sådant besvärligt!

Just nu halvsitter jag i sängen med datorn i knät och telefonen bredvid mig och pratar med min älskling.
Jag vill kolla på film istället för datorn (händer inget iaf), men jag har inga filmer :(

Kanske ska jag slänga mig på cykeln och dra ut pengar till hyran, om ett tag - när jag orkar mig upp ur sängen IGEN :o
...och så dök det ju upp ett problem med det också, det är så attans halt ute, med massa mycket snö! Men kanske kan chansa? Kör jag omkull, så gör jag det. Nej usch, jag kör försiktigt. Sist jag körde omkull på cykel, var det på millimetern att jag hamnade med ansiktet före, då jag flööög *swiiiiisch* över styret - men lyckades på något konstigt höger - eller vänster - rädda ansiktet genom att dra fram knäna och händerna och landade istället på dem - dock med tusen stora sår och svårt att gå i flera dagar, men ansiktet kom iaf undan oskadd.
Mmh, jag SKA fortf ge mig ut på cykeln idag, men kanske ska jag ta det så försiktigt att det inte ens syns att jag kommer framåt, kanske bakåt istället? Eller cyklar väääldigt snabbt, så jag inte hinner köra omkull och det ser ut som att jag svävar fram istället. Det vore häftigt, men väldigt riskabelt låter det som.
Jag tar det försiktigt istället - Ja!


Jag älskar min ziperall jag fått av min älskling! ♥
MEN jag ser dock helt obeskrivligt förskräcklig ut idag, så därför fick
dragkedjan åka upp hela vägen idag! Där inuti döljer sig en
sjuk Isabelle, det kan jag lova!

Tjingeling ^^