Ta er tid att läsa hela texten, snälla!
Publicerat den
Har precis kollat klart på ett avsnitt av ''det blir bättre'' som i det avsnittet handlade om Peter Jöback. Han berättade om sin barndom och sin svåra uppväxt.
Jag har sett ett annat avsnitt av ''det blir bättre'' förut, där Magdalena Graaf berättade om när hon blev misshandlad av sin man och deras son Isak, som inte var alls gammal då, fick leva med synen av slagen han sett sin mamma få utstå. Jag har även läst boken hon skrev som heter ''det ska bli ett sant nöje att döda dig''
Jag blev själv väldigt tagen av boken och kunde inte slita mig ifrån den när jag väl börjat läsa den. Jag är absolut inte den som läser frivilligt, och ger jag mig in i en bok, brukar det vanligtvis ta mig ganska lång tid att ta mig igenom den, just för att jag inte är intresserad av läsning. Men Magdalenas bok fick mig verkligen att fastna. Jag läste och läste, tillslut var boken slut och det hade bara gått några få dagar. Under tiden jag läste hennes bok, kunde jag ibland se bilder framför mig hur det kunde gått till, det är både positivt och negativt. Positivt, då jag vet att boken är bra skriven och det är inte många författare som imponerar så på mig att jag fastnar så lätt, men Magdalena lyckades. Negativt, då det dök upp otäcka bilder ibland. Det är en stark bok med väldigt starka känslor.
Jag vet inte hur många gånger och hur länge jag satt och grät när jag läste boken, så ibland var jag faktiskt tvungen att verkligen tvinga mig själv att lägga ifrån mig boken ett tag och lugna ner mig. Helt sjukt!
Får ni chansen att läsa Magdalena Graaf's bok ''det ska bli ett sant nöje att döda dig'' så läs den så fort du kan.
Om du är som mig, så kommer du inte ångra dig.
Bara för att lägga in lite egna åsikter om just detta ämne som jag nu skrivit om i detta inlägg:
Misshandel, våldtäkter och sådana saker är bland det värsta jag vet. Jag kan personligen inte förstå, hur mycket jag än tänker, hur en människa kan vara så respektlös att man har själ att ge sig på en annan människa på det sättet. Det är så respektlöst, så det finns inte.
Alla människor ska ha rätt att leva ett bra och tryggt liv. Alla männsikor ska kunna gå ut när hon/han vill, utan att vara rädd att någon ska göra en illa. Alla människor ska kunna gå till skolan, utan att vara rädda för att bli mobbad eller kränkt på ett eller annat sätt. Likaså ska alla människor kunna gå till jobbet, utan att vara rädda för att bli kräkt eller utstött.
Sådana saker sker på de flesta arbetsplatser, på de flesta skolor och så vidare... Men jag tror att där det sker mest våld, är i hemmet. Jag kan slå vad om att det finns fler än man tror som utsetts för misshandel i hemmet. Kanske finns det flera stycken på din egen skola som går till skolan med ett leende på läpparna, men bakom masken döljer sig något du oftast aldrig ser. Där är hon/han ledsen och gråter elefanttårar, känner sig svag och ensam. Alla människor, ALLA, ska kunna känna trygghet.
Jag gick ut nian i år, och har de senaste halvåret gått och tänkt på det i stort sätt varje dag. Hur många är det egentligen som blev utsatta för våld i hemmet, som gick på min skola? Varför berättar dem ingenting för någon? Det finns ju många på skolan man kan prata med - lärare, elever och kurator. Jag förstod inte riktigt varför. Jag visste att det var flera som blev utsatta, men jag visste inte vilka och hur många de var.
Jag tänkte t.o.m på detta vissa kvällar när jag t.ex inte kunde sova. Jag kom då tillslut fram till att de utsatta inte berättar för någon, för de är så otroligt rädda. Kanske rädda för att det ska komma fram till föräldrarna och iom det få ännu mer stryk, eller något liknade. Jag vet fortf inte riktigt, men jag har min teori om det.
Våld i hemmet är så osynligt, så det blir så otroligt skrämmande.
Jag tycker personligen att allt detta är något att kämpa för. Sådant ska inte behöva existera i samhället.
50 barn tar livet av sig varje år, det är nästan ett barn i veckan.
Varje människa har rätt att leva!
